Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Sjuk och värdelös"

Annons

Det är jobbigt att prata om det svåra. Att vara sjukskriven och med känslan av att vara andra klassens medborgare, snarare anklagad och misstänkt för att inte vara berättigad till sjukskrivning, trots olika sjukdomssymptom.

- När jag hörde vår chef Gunnel Gyllander tala i radio om vilken bra personalpolitik Rättviks kommun har, då kände jag att jag måste reagera.

Hon vill vara anonym av olika skäl, men hon vill ändå berätta om hur det är att själv tvingas agera, kontakta försäkringskassa, fackliga representanter trots svåra fysiska och psykiska besvär.

- Att vara sjukskriven innebär att vara ute ur systemet. Det finns ingen plan vad som ska hända. Inget omhändertagande.

- Jag blev inte tagen på allvar eller lyssnad på med respekt. Det gjorde mig ännu sjukare.

- Jag ville ha papper från de rehabiliteringsmöten vi haft, jag, arbetsgivaren och försäkringskassan. Jag får inga protokoll. Jag orkade inte med arbetsträningen. En sjukskriven är en anklagad, misstänkt, någon som ska sättas dit.

- Sjuk och värdelös, ingen bryr sig, säger kvinnan som har lång erfarenhet av att arbeta inom vården och hon ser med förskräckelse på hur de gamla i Sverige behandlas.

- Personalen hinner inte med några glädjeämnen längre, aldrig göra något lite extra för de gamla. Det gör mig så ont, säger kvinnan.

Marie Winqvist är sjukskriven undersköterska. Hon har också arbetat länge inom vården, de senaste nio åren på Orestrand i Furudal.

Marie vet att hon inte är ensam om att ha blivit sjuk på grund av jobbet. Utmattningssyndrom, fibromyalgi och förstörda ryggar är vanliga tillstånd. Dessutom drabbas de sjukskriva och föräldralediga av mindre löneökning eftersom de anses vara mindre flexibla och rörliga än andra.

- Det är inget annat än diskriminering, säger Marie Winqvist.

Själv har hon utvecklat elallergi på grund av de trådlösa telefonerna som används på hennes arbetsplats. Och den som blir sjukskriven måste i första hand förlita sig på de åtgärder personen i fråga kan göra själv.

- Jag fick gå fem gånger till en arbetsplatspsykolog och det var jättebra. Dessutom har jag fått fantastiskt bra hjälp av försäkringskassan i Mora. Huvudskyddsombudet har också givit mig hjälp, säger Marie.

Marie kollapsade en dag på jobbet. Blodtrycket nådde farliga nivåer och så var elallergin ett faktum. Hon kan inte handla, bara i vissa affärer, en kort stund och därefter bli mycket dålig.

- Går jag in i affärer eller nära radiomaster får jag yrsel, blir tom i huvudet, kan inte köra bil, jag blir stel i nacken, det kommer ett inre tryck, jag blir svimfärdig, mår illa och får ont i huvudet.

Sitter Marie nära ett kylskåp eller står för länge vid spisen blir hon röd och får yrsel. Hon stänger av elen på natten, eldar med ved, är mer eller mindre fången i sitt hem.

- Jag är slut som människa och jag måste ta vara på de spillror som finns kvar och försöka motivera mig själv att överleva.

Det som skrämmer mig mest är den totala avhumaniseringen i samhället, säger Marie.

KATARINA CHAM

Mer läsning

Annons