Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Självskydd mot Feministiskt självförsvar

Annons

Orsa ska, som första kommun i Dalarna, få självförsvar på skolschemat till hösten. Ett mycket lovvärt initiativ som har förekommit som förslag eller diskussionsämne även på andra orter i länet tidigare. I Orsa hade man tydligen valt att använda sig av en modell som går under namnet Feministiskt självförsvar och som riktar sig enbart till flickor eller kvinnor.

I anslutning till ett tv-reportage om självförsvar nyligen, visades en kort sekvens på några flickor som tränade. Min första tanke, när jag såg inslaget, var att de av misstag hade satt in fel bildsekvens. På filmen kunde man se en flicka som höll en stor kudde som skydd för magen och en annan flicka som sparkade och slog mot kudden. Min andra tanke var att reportern hade klippt in en filmsnutt från någon kampsport för att åskådliggöra hur ett angrepp kan se ut. Det som visades, förstod jag så småningom, var dock ett exempel på hur Feministiskt självförsvar kan se ut. Flickan som höll i kudden var angriparen och hon som sparkade och slog var den som försvarade sig. I den stunden insåg jag att något var fel, mycket fel.

Att "försvara" sig med sparkar och slag och med avsikten att skada angriparen är inte bara på förhand dömt att misslyckas. Det kan dessutom många gånger vara en direkt livsfarlig teknik, för den som blir angripen.

Samurajerna hade ett ordspråk som sa ungefär att "om någon kastar ett spjut mot dig - ta ett steg åt sidan. Du undviker att skadas och angriparens hand är tom." Att bygga sitt försvar på att slå tillbaka, ge igen eller att förorsaka skada eller smärta är fel och direkt olämpligt av åtminstone fem olika anledningar.

1. Om man utgår från tekniker som bygger på att möta våld med våld och kraft med en motkraft, så innebär det att den som blir angripen måste ha en viss grad av egen fysisk styrka. Det betyder också att chansen att lyckas är relativt stor om man träffar på en angripare som är svagare än vad man själv är, samtidigt som det är nära nog omöjligt att klara av en våldsman som är större och starkare.

2. I många fall där våld och över-grepp förekommer är gärningsmannen påverkad av alkohol eller droger, kanske i kombination med mediciner. Att försöka avstyra angrepp från en sådan människa med tekniker vars syfte är att skada eller framkalla smärta är inte att rekommendera.

3. Med största sannolikhet är den som utför våldshandlingar fylld av aggression, vrede eller hat. Att bemöta dessa svårtyglade känslor med samma mynt gör knappast våldsverkaren lugnare och mer samarbetsvillig. Troligtvis trissar man istället upp stämningen och känslorna till en nivå som ingen av parterna önskar och där ingen har kontroll över situationen.

4. Vad säger lagen? Brottsbalkens 24:e kapitel, paragraf 1, säger "gärning som någon begår i nödvärn skall icke medföra ansvar". Huruvida slag och sparkar mot ögon, hals, skrev och knän är att betrakta som nödvärn är juryns sak att bedöma, från fall till fall, men sannolikheten att bli dömd till straffansvar vid sådana handlingar är ganska stor skulle jag tro.

5. Bortsett från straff eller inte, så går livet vidare efter våldshändelsen. Vi förutsätter att den som blir angripen klarar sig ur situationen genom att slå tillbaka och kanske skada våldsmannen. Förr eller senare möts kanske offer och gärningsman igen, åtminstone om händelsen utspelar sig på en mindre ort. Vilka känslor har då våldsmannen inför offret? Det är inte osannolikt att ett hämndbegär kan utlösa nya incidenter eftersom våldsmannen efter det tidigare mötet till viss del själv känner sig som ett våldsoffer.

Finns det då andra alternativ att hantera situationer där våld eller hot om våld kan uppstå? I allra högsta grad. Jag vill mena att det finns klart bättre och dessutom beprövade och fungerande principer och tekniker. Principer som bygger på att verbalt och med ett medvetet kroppsspråk så långt som möjligt förebygga eller minska graden av våld i utsatta lägen.

Jag har hållit kurser i självskydd i snart tio års tid och under den tiden träffat på hundratals "elever" från olika typer av verksamheter där våld och hot förekommer. Jag vill inte kalla mig expert på området, men jag har sett tillräckligt många exempel för att inse att dessa principer fungerar. Jag har sett kvinnor på kanske 50 kilo som tar sig ur ett stryptag från en man som väger det dubbla och jag har träffat på kvinnor i 65-årsåldern med värkande axlar och armar som utan större besvär tar sig loss från en fasthållning av ett 25-årigt "muskelberg". Den vanligaste kommentaren från "angriparen" efter en sådan lyckad frigörning brukar vara: "Oj, vad var det som hände!" Det är då man kan konstatera att den övergripande grundprincipen för denna typ av självskydd verkligen fungerar. "Att åstadkomma största möjliga effekt utan att förorsaka skada eller smärta".

Jag hoppas att Orsa kommun gör allvar av sina planer på att lägga in självförsvar på skolschemat, inte enbart för flickorna. Även pojkar och män kan ha stor nytta av dessa kunskaper och detta sätt att hantera konflikter.

Jag förutsätter också att politiker, skolchef och rektorer sätter sig in i ämnet på ett sådant sätt att de förstår skillnaden mellan självförsvar och självskydd och att de tar fram en genomarbetad kravspecifikation på vad ämnet innebär och vilka delar som ska ingå. I slutändan är det trots allt frågan om ett humant synsätt, om moral och etik.

TORE GUSTAVSSON

Mer läsning

Annons