Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Självklart att bryta trenden

Annons

Andreas, 27, har just slutfört fyra års högskolestudier vid Högskolan Dalarna i Borlänge. Han har nu en magisterexamen i informatik och en filosofie kandidatexamen i företagsekonomi.

- Jag har turen att ha lätt för mig, så jag tog ett extra ämne, säger han utan stöddighet.

Hans föräldrar har ingen längre akademisk utbildning. Pappan är församlingsassistent och mamman är administratör inom Borlänge skolområde. Ändå har det hela tiden varit självklart för Andreas att plugga vidare.

Han ser nästan lite förvånad ut när frågan kommer upp.

- Jag reflekterade inte ens över att inte göra det. I den värld jag vill vara, krävs någon form av akademisk kunskap. Det handlar inte om att lära sig allt man behöver veta, utan mer att lära sig hur man lär sig.

Men det har inte varit någon spikrak väg. Andreas trivdes i lumpen och fortsatte in på officersbanan med utbildning i ett och ett halvt år.

- Samtidigt kom den stora försvarsnedrustningen, och jag kunde inte längre stå för det försvar vi hade i Sverige.

Det blev alltså dags för omskolning direkt.

- Jag var intresserad av systemvetenskapligt program, fråga mig inte varför... Jag kollade upp programmet på andra högskolor och insåg att utbildningen här höll mycket hög kvalitet.

Samtidigt hade dåvarande flickvännen flyttat hit, så det var ett enkelt val att börja på Högskolan Dalarna.

- Som vanligt stöttade mina föräldrar mig. Det har de alltid gjort, även om de nog helst hade sett att jag valt teknis i stället för media på gymnasiet. Men med facit i hand blev det bäst ändå.

Andra året läste han i Australien.

- Det var väldigt nyttigt, inte minst för min personliga utveckling. Jag lärde mig att vi har en utbildning i Sverige som håller mycket hög klass.

Många upplever att de växer som människor när de börjar studera. De börjar tänka och agera på nya sätt och kan ibland känna att de glider ifrån gamla vänner och ibland även sin familj.

- Jag tycker inte att jag förändrats av högskoleåren. Jag är fortfarande samma människa som när jag vikarierade som lärare före lumpen, men äldre och mer erfaren.

De flesta av hans kompisar har också högskoleutbildning och Andreas tycker inte att han glidit ifrån någon. Däremot inser han att det kan vara svårare för dem från icke-akademikerhem att börja på högskolan.

- Det kanske kan vara svårt att få förståelse för varför man vill studera. Föräldrarna kanske är nöjda med ett liv som innebär en fast inkomst och fasta arbetstider medan man själv vill ha ut något helt annat av livet.

- Men när man börjat, då spelar det ingen roll vilken bakgrund man har. Högskolan är definitivt till för alla.

ULRICA SÖRMAN

Mer läsning

Annons