Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

SJ, SJ, gamle vän...

Annons

Så här års skulle vi väl bara fröjda oss åt att livet vinner: "då brista alla banden", som det står i en psalm. Svart mylla blir grönskande äng. Och detta, att varje vår och sommar se ett litet gräs söka livsrum mitt i asfalten, är också det en bild av livets kraft. Det segrande livet.

Mycket, det mesta rent av, står att finna på plussidan när våren kommer. (Nu vet jag att pollenallergikerna inte håller med). Om drygt två veckor sjunger vi om vintern som rasat ut (har den?), om majsol som ler (gör den?), om sköna maj (blir den?).

Ett glatt - eller antiglatt - rop kommer per brev från en tilltänkt tågresenär. Fast det blev ingenting av med den resan. Hur besvärligt hon än hade, brevskriverskan, ursäkta, men historien är riktig rolig.

Detta hände - eller inte hände.

En kvinna skulle ta sig med tåg (trodde hon) från Ludvika till Västerås med inköp av biljett rent av dagen före. Hon kommer hon i god tid till stationen.

Nu börjar en frodig skildring av ett ensamt fruntimmers vedermödor i sällskap med herr SJ.

På Ludvika station var det nästan tomt utom ett tåg med anvisning bredvid att det k o m från Västerås.

En man kliver av, gissningsvis konduktören. Fru L frågar honom efter "sitt" tåg, t i l l Västerås.

Jo, det var samma tåg.

Fru L går in och finner sin plats och går sedan ut igen i solen, kollande klockan på perrongen. Nu har man också bytt skylt, som talar om att tåget skulle gå mot Västerås 11.04. Konduktören står längre bort och tydligen är de två de enda resenärerna.

Det är nu det roliga börjar.

Klockan var inte 11.04 men tåget börjar i alla fall gå och där står fru L på perrongen.

Hon viftar för fullt, men vad hjälper det. Tåget och konduktören försvinner. Något utrop om tågets avgång bestods inte.

I det läget rusade fru L in på stationen och hann samtidigt kasta ett öga på stationshusets klocka. Den visade ett par minuter mer än klockan på perrongen. Körde tåget efter den klockan och inte efter den på perrongen?

Efter snabb förfrågan i biljettkassan och redogörelse av vad som hänt, undrade fru L om tåget stannade i Smedjebacken. Jo, visst var det så.

- Be dem hålla tåget, jag tar bilen dit.

Fast där, vid nästa stopp ,var det inte heller roligt. Tåget hade gått för fem minuter sedan

- Kom det inte något besked från Ludvika att vänta på mej, ringde de inte?

Vid samtal med Ludvika station framkommer att man inte ringt till Smedjebacken utan till Gävle!!! Där sa de nej!

Till vad då, kan man fråga. Att hålla ett tåg - vilket i så fall.

Det kom fler förklaringar som fru L hade att ta del av.

Angående brist på utrop om tågets avgång meddelades henne att detta skulle gjorts från Hallsberg!

Man tror inte sina öron, noterar fru L.

Nej, det gör man inte och ändå tror man på den här historien.

Det blev till att ta bilen hela vägen till Västerås för angeläget ärende. Fru L. skulle följa en vän till den sista vilan.

Två saker att notera:

1. hur det gick med den redan betalda tågbiljetten förmäler inte historien.

2. Fru L: Tyvärr är detta ingen reklam för Ludvika och SJ, vilka jag båda uppskattar.

Skön helg!

INGRID THOR

Mer läsning

Annons