Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sista spiken sätts för dalapolisen

Annons

1965 förstatligades svensk polis och som första svenska rikspolischef utsågs domstolsjuristen Carl Persson som med kraftfullt agerande och starkt stöd av bland annat finansminister Gunnar Sträng byggde upp en stark polisorganisation.

Persson var även rakryggad. När det stod klart för regeringen att Persson hade ingående kännedom om en minister i den socialdemokratiska regeringen ägnade tid och intresse åt prostituerade och narkotikahandlare förblev han inte enbart stark - han blev farlig för det etablerade patrasket och den alltid lika servile Tage G Pettersson ombads öppna falluckan och ut för Persson.

Sedan dess har lönen som rikspolischef uppburits av politiskt pålitliga män av rätta virket som låtit svensk polis fortgående degenerera. För att förvända synen på landets innevånare från en allt svagare polis har man efter Perssons utsparkning vidtagit "omorganisation" och "organisationsförändringar" ungefär vart sjunde år.

Några förbättringar har trots alla försök till förändringar ej kunnat skönjas. Nu har man i Dalarna åter kommit till en "omorganisation". Det innebär uppenbarligen att länets narkotikarotel, den för närvarande främsta narkotikaroteln i landet utanför Stockholm, Göteborg och Malmö, splittras. En kvinnlig socialdemokratisk ledamot i länets polisstyrelse, verksam vid foten av fjället i norra Dalarna och givetvis full av sakkunskap när det gäller polisverksamhet påstod leende i Gävle/Dala TV den 3 december i år att det kan vara bra med ett byte på narkotikarotelns chefsstol eftersom man blir fartblind efter tio till femton års tjänst i samma befattning.

Kriminalinspektören Amnå som så förtjänstfullt leder länets narkotikarotel har inte tio år bakom sig i den befattningen - än mindre 15 år.

Jag hade för inte länge sedan motsvarande tjänst i Uppsala som den vilken Amnå tjänstgör i.

Jag anser att det tar fem till sex år att komma in i den narkotikabekämpande verksamheten - ett av okunniga chefer ofta förbisett faktum. Det gäller att veta vilka informatörer och tjallare man kan knacka på hos mitt i natten, då har man hunnit lära sig en hel del av det kryptiska språk som talas via telefoner och datorer av narkotikahandlare. Man har även hunnit knyta och utveckla ovärderliga personlig kontakter med polismän och andra såväl i som utom landet.

Polischefer, fack och lika okunniga socialdemokratiska polisstyrelsemedlemmar har lyckats i sina korkade ansträngningar att försvaga narkotikabekämpningen i vårt land.

Leve korken utan vars lyftande och bärande egenskaper en del omedelbart skulle gå till botten!

BO LINDEBERT

Mer läsning

Annons