Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sinfoniettan i Evertsberg

Annons

Brahms "akademiska" festouvertyr är en vanlig entré, och dirigenten David Björkman fick med jullika passager. Det var bland annat en ros utsprungen av Jesse rot och stam.

Björkman, ja, i den aktuella stora sviten med sex julkonserter ska han försöka ersätta den Mats Larsson Gothe som egentligen mest är kompositör men som trivts förvånansvärt bra med sin underfundiga framtoning framför sinfoniettan under en handfull år.

Lika mycket excentrisk estradör är inte Björkman, men han och orkestern kom ändå att utstråla trivsel.

Julkonserterna är väl inte den svåraste konstnärliga utmaningen under spelåret, men krav på konstfärdighet i utförandet finns förstås, och Dalasinfoniettan spelade upp sig ju längre konserten led.

Under Schuberts Marsche militaire såg många för sin inre syn hur leksakerna travade in i tomtens stora säck och När det lider mot jul blev en ömsint slowfox med goda solon av Per G Larsson och Tomas Agnas.

Nat King Cole kunde inte komma, av förståeliga skäl - han är väldigt död - men vi vet sedan tidigare att Lars Hilleskär är en utmärkt arrangör av sådan musik. De amerikanska tongångarna var en av höjdpunkterna.

Varför ta med champagnebubblande Frülingsstimmen i en julkonsert?

Vad askungar, gnomer och byrackor har med julen att göra går också att fråga sig, men SVT är måhända viktigare för jul än bibeln? Hilleskärs disneyarr är förträffligt.

Bäst under konserten var Stenhammars Midvinter, som lämpligt nog lånar teman från Hins Anders i Östnor.

Jag har läst någonstans att orgeln var paj och att det var därför Grubers melodi blev som den blev i Stilla natt.

Anita Agnas spelade alla möjliga instrument under konserten. Här finfint dragspel.

JENS RUNNBERG FOTNOT: KONSERTEN GES IKVÄLL I MALUNG, PÅ SÖNDAG I TÄLLBERG, PÅ ONSDAG I RÄTTVIK, PÅ TORSDAG I FALUN OCH OM EN VECKA I VANSBRO.

Mer läsning

Annons