Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Siljan Turism och dalfolket

Annons

Håller turismen i Dalarna på att binda ris åt egen rygg? Siljan Turisms fiktion relateras till intäktsmöjligheterna i Mörrumsån. Det är alltså miljonerna kronor som lockar, inte tillvaratagandet av fiskens eller lokalbefolkningens intressen.

Jag frågar mig, kan det vara klokt att dra igång ett sådant projekt utan att ha en lokal förankring och utan att försäkra sig om att inte allemansrätten hamnar i skottgluggen? Min oro grundas på vetskapen om att allemansrättens existens förutsätter en utbredd moralisk resning.

Missbruk uppstår alltid i en bristsituation, alltså när förväntningarna överstiger tillgången. I sådana fall krävs en hård styrning.

Vad talar för att markägare och vattenrättsinnehavare kommer att ställa upp för att andra ska tjäna pengar på deras välvilja? Vad talar för att den ekonomiskt styrda turisten i en konkurrenssituation, av moraliska skäl, visar förmåga att avstå missbruk?

Det kan synas glädjande att det kommer att behövas många årsarbeten för bevakningsuppgifter. Både dessa och alla miljöskador utgör dock en samhällsekonomisk kostnad, vem betalar i sådana fall?

Idén att restaurera fiskevattnen är god, men diskutera konsekvenserna med berörda först!

Jag skriver inte detta för att jag är emot idéen som sådan, men jag kan inte se att kommersialiserat fiske enbart är en fråga för turistbolaget. Missbrukad tillämpning kan få omfattande konsekvenser för lokalbefolkningen.

Vad talar för att markägare och EU skulle få lättare att acceptera allemansrätten, om företag börjar tjäna pengar på den?

Vad händer med turismen om allemansrätten kommersialiseras och försvinner? Kommer gärdesgården att dras utefter riksvägen? Kommersialismen är ingen välgörenhetsinrättning. Den behöver styras. Därför behöver hela vår inställning till turismen debatteras!

Hittills har, enligt Johan Ehrenberg i boken Globaliseringsmyten, aldrig något företag i fri konkurrens, kunnat rädda vare sig miljön eller anställningstryggheten. Till det är konkurrensen allt för hård.

Vad talar för att Siljan Turisms illusioner är så unika att både miljö och arbetstillfällen ska ge samhällsvinst? Medvetenheten om att demokratiska eller moraliska värderingar inte gäller på den fria marknaden får inte förnekas.

En som uttryckt detta bra var ledarskribenten i Falu Kuriren den 27 oktober 2001; "Företag etableras i vinstsyfte - inte av sysselsättningspolitiska, lokalpatriotiska, eller allmänfilantropiska orsaker. Ekonomisk idealism är en självförnekelse. Sådan är kapitalismen."

Kapitalets krav på frihet har vi bara att acceptera, men ur samhällssynpunkt måste också allas intressen respekteras.

Resultatet av vad Siljan Turism nu planerar att syssla med, behöver inte bli, men kan bli, ett hot mot den unika svenska allemansrätten. Förslag på inskränkningar av allemansrätten har redan väckts på annat håll i landet.

Det finns visst anledning för Siljan Turism att agera i fiskefrågan, folket i Dalarna behöver fisk för att överleva och visst ska alla besökare vara välkomna hit - men vi måste vara medvetna om att någonstans finns en mättnadsgräns för vad naturen och lokalbefolkningen tål.

Under den gränsen ser vi alla turismen som positiv, så fyll gärna Siljan och dess tillrinningsområden med fisk för fiskens egen och lokalbefolkningens skull, men förankra alla kommersiella idéer som sätter lokalbefolkningens intressen på spel, innan de förverkligas. Kommer vi över mättnadsgränsen försvinner allemansrätten.

Som jag ser det skulle det inte skada om turismen i Dalarna gav sig själv en etisk hämsko.

OLLE LUNDBACK

Mer läsning

Annons