Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Siktar på magisterexamen

Annons

Nyligen hemkommen från en vistelse på Cypern är Maude mitt uppe i flyttbestyr. Den nya bostaden närmare centrum och ett par trappor upp känns bättre än den tidigare.

Det var förra våren hon under några månader på Cypern skrev underlaget till boken. En insats som uppmärksammats från flera håll. Hon har bland annat fått bidrag från Röda korset och KP pension och försäkring.

Cypern ligger henne varmt om hjärtat. Där var hon fem gånger tillsammans med sin make Sven som vid 70 års ålder drabbades av demens. Minnet började svikta, han förlorade språket och fick sväljningssvårigheter.

- Jag vårdade honom i tio års tid och hade gården i Tällberg att sköta. Sedan orkade jag inte längre.

Sven avled för tre år sedan. Maude inledde sina högskolestudier och efter tre år hon nu specialutbildad sjuksköterska i ämnet gerontologi, vetenskapen om det biologiska åldrandets fenomen.

Att vara anhörig till en demenssjuk har sina sidor. En många gånger komplicerad uppgift, och visst lärde sig Maude en hel del under makens sjukdomstid.

- Man älskar sin man efter 54 års äktenskap. Med humor och kroppsspråk kan man åstadkomma mycket.

Att plötsligt bli anhörig till någon som är demenssjuk är en stor omställning i livet, medger Maude.

- Det är klart det är. Jag reste med honom trots att han var sjuk. Det gick bra att resa tillsammans. Man ska behandla personen som en frisk.

Hon talar om att förstå. Att förstå det den sjuke förstår, och inte minst ödmjukhet inför den sjuke. Att inte härska utan istället att tjäna.

- Det är så sant, säger Maude Lundqvist, och berättar om det svåra valet i livet. Att släppa taget och lämna över Sven till vården.

CHRISTER KLOCKARÅS

Mer läsning

Annons