Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sigurd satsade på kraften

Annons

Sigurd Ringsby pappa var till Sverige inflyttad norrman.

När Sigurd var ung tänkte han gå samma väg som pappan och jobba med skog. Men det ville också brodern Kaare, och Sigurd fick istället studera.

- Men jag var mycket med bygdemontören i Östervallskog och hjälpte honom. Det fick mig intresserad av elkraft, berättar Sigurd.

Men han fick också lära sig hur farlig strömmen var. I SJ:s omformarstation i Kil var han med om en kortslutning. Bara hans snabbhet räddade honom från skador den gången.

- Jag var snabb löpare på den tiden. Gjorde 100 meter på 11,6 och hoppade 6,11 i längd, berättar han och skrattar åt leken med siffrorna.

Han utbildade sig till starkströmselektriker, och sista terminen på skolan kom ASEA på besök.

- Jag visade intresse och blev uttagen till ingenjörselev vid ASEA, och fick sedan arbeta på olika avdelningar i Västerås och Ludvika.

Vintern 1950 kommer Sigurd ihåg extra väl. Då jobbade han i Ludvika, och den 28 januari gav sig han och en kompis iväg på en skidtur Ludvika-Rämshyttan.

- Men det började bli mörkt redan i Gillersmark, och det kunde ha gått ordentligt åt skogen för oss, berättar Sigurd. Men vi fortsatte i mörkret, och tog oss fram till Rämshyttan.

Där träffade han en lärarinna från Malungs finnmarker. Margareta hette hon och var sondotter till Axel Johansson med möbelaffären i Falun.

- Det sa nog klick direkt, säger Sigurd och ser nästan förlägen ut. Vi började träffas och när jag flyttade till Västerås igen, flyttade Margareta till Fagersta, för att vi skulle ha närmare till varandra.

25 november gifte sig de båda i Korsgården i Falun. Och Sigurd fick fast anställning på kraftsverksavdelningen vid ASEA i Västerås.

- Men i min utbildning hade jag hållit på en del med kraftsverksbygget i Harsprånget. Och det ville jag vara med och slutföra. Så jag fick en förlängd elevkurs där fram till igångsättningen 1951, berättar Sigurd, som de sista tre veckorna före igångsättandet kunde redovisa arbetsveckor på 80 timmar för att få allt klart.

Så småningom fick Sigurd sedan jobb som linjeingenjör vid Siljansbygdens Kraft AB, och flyttade med sin Margareta till Mora-Noret.

- Vi blev i Mora i 17 år, och det var nog de bästa åren i mitt liv, säger han. Naturen och människorna där uppe passade mig som hand i handske.

Under tiden i Mora fullföljde Sigurd sju Vasalopp. Det snabbaste på 6.12. Han tog också hjälp av idrottsföreningarna i hela norra Dalarna när det gällde att vintertid övervaka ledningsnätet.

- Det var bättre att de skulle få en slant till sig och sina föreningar som tack för rapportering än att vi skulle ha en massa strömavbrott i onödan, menar Sigurd.

1971 flyttade familjen söderöver. Siljansbygdens Kraft AB hade sålts, och Sigurd valde att bygga nytt för familjen i Korsgården. Han blev ansvarig driftsingenjör för Södra Dalälvsområdet, som omfattade Falun, Borlänge och Västerdalarna.

I det nya huset inrättade han en speciell ledningscentral i källaren att ta till som krisberedskap.

- Där fanns kartor och allt som behövdes för att kunna starta återuppbyggandet om vi skulle utsättas för sabotage eller liknande i krigstid, säger Sigurd, och berättar om många industritoppar, med Bo Berggren i spetsen, som besökt hans källarvåning.

Jobbet som driftansvarig driftsingenjör innehade Sigurd fram till pensioneringen 1988.

- Och då hade jag jobbat åt företag inom Wallenbergskoncernen i 40 år, säger han stolt.

LARS-ERIK MÅG

Mer läsning

Annons