Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sigbrit Gunnarsdotter-Persson

Annons

Konstnärinnan Sigbrit Gunnarsdotter-Persson har avlidit tyst och stilla i sitt hem efter en tids sjukdom. Hon var född och uppväxt i Söderbärke. Sigbrit var en verklig veteran inom målarkonsten. Redan 1947 hade hon sin första konstutställning.

Sigbrit var en unik människa. Hon hade en egen filosofi. Hon sparade aldrig sig själv för andra. Hon delade med sig och brydde sig. "Lyckligast är den som ger - ej den som tar", var Sigbrits levnadssätt.

I slutet av 1940-talet var Sigbrit elev på Grünevalts målarskola i Stockholm. Hon har även deltagit i flera utbildningar genom åren. Otaliga är de konstutställningar som hon haft långt utanför sin hembygd.

Konstnärinnan tog penseln och färgtuben och gjorde en resa runt sjön Barken och upptäckte all dess skönhet. Många blev fina tavlor som sedan blev en lyckad utställning i Söderbärke församlingshem. Landskapsbilder i pastellkrita och där framkom verkligen konstnärinnans storhet i sin enkelhet.

Redan 1947 blev Sigbrit känd för den stora fondmålningen i Vads bystuga som skildrar livet i bygden.

Hon visade sig också vara en god berättare om tiden som varit bygderna. Många kom för att höra Sigbrit berätta i bystugan.

Sigbrit tyckte om att måla blommor och blader, inte minst gamla miljöer från förr.

Konstnärinnan älskade en byväg om våren, där gick inte Sigbrit utan hon skred fram och såg all den gamla kultur som fanns kvar. - Konst är ett stycke natur som vi alla älskar, som hon sade en gång. Nu får Sigbrit vila efter ett förtjänstfullt och innehållsrikt liv, vid Söderbärke kyrka.

Vi är många som känner tomheten, men hon lever kvar i vårt minne. Vila i frid bästa Sigbrit.

Ulf Jansson

Smedjebacken

Mer läsning

Annons