Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

SGU misstänker alltför höga radonhalter

Annons

I förslaget till ny översiktsplan klassas merparten av tidigare undersökta områden som låg- och normalriskområden, dock är två högriskområden kända, Bäcks by i Våmhus och delar av Färnäs by. Inom normalriskområden krävs radonskyddat utförande av bostadshus.

Den här radonklassningen av Mora bygger på en undersökning som gjordes 1986.

SGU som tagit del av förslaget till ny översiktsplan skriver att det är anmärkningsvärt att stora delar av Mora kommun klassas som låg- och normalriskområden då flygmätningar och annan geologisk information visar att stora områden i Mora sannolikt bör klassas som högriskområden.

- Då de gjorde radonklassningen 1986 hade de inte tillgång till de flygmätningar som gjorts senare, det är de mätningarna som ligger till grund för att vi uttalar oss som vi gör, säger Britt-Marie Ek som är statsgeolog på SGU.

Flygmätningarna pekar bland annat ut området vid Gesundaberget som ett troligt högriskområde.

- Sprickzoner öster om Mora, orsakade av det gamla meteoritnedslaget är också kända som radonområden, förklarar Britt-Marie Ek.

Niclas Sjödin som är miljöinspektör på kommunen uppger att miljökontoret nu ska göra en bedömning av materialet från SGU.

På miljökontoret känner de till 346 enfamiljshus som har radonhalter på mer än 400 bequerel per kvadratmeter luft. 72 husägare har blivit lovade bidrag för att sänka radonhalterna i bostäderna.

Det tidigare gränsvärdet på 400 bq för att radonförekomsten ska klassas som sanitär olägenhet har nu sänkts till 200 bq.

Radonmätningar utförs med så kallad spårfilm under minst två månader på vintern.

Den enklaste åtgärderna mot radon i bostäder handlar om att vädra ut radonet och täta så att det inte läcker in från marken.

Vid nybyggnation med radonsäkert utförande ställs höga krav på att byggnaden är tät mot inläckande jordluft.

JAN NORBERG

Mer läsning

Annons