Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sexbrott och frigivning

Annons

Jag var vid tiden för rättegången chefsöverläkare vid Säter och fick tillfälle att läsa alla relevanta handlingar. Jag har efter min pensionering varit patientens stödperson.

Borlängebon fälldes mot sitt nekande för grova sexualbrott. Han välkomnade sinnesundersökningen vid Huddinge rättspsykiatriska klinik: "Endast en sjuk man kan begå de handlingar jag anklagas för". Eftersom han levt ett normalt liv, aldrig haft psykiska problem, alltid skött sitt arbete, aldrig missbrukat eller misstänkts, än mindre blivit fälld, för något brott, trodde han på en friskförklaring.

Men rättspsykiatern fann att, eftersom tingsrätten funnit honom skyldig, så var han sexuellt pervers och psykiskt sjuk. Felet med denna sjukförklaring är att den är en slutledningsdiagnos.

Borlängebon resonerade: "Den som är skyldig till dessa avskyvärda brott är psykiskt sjuk. Men jag är psykiskt frisk. Alltså är jag oskyldig." Huddingeläkaren håller med, men endast delvis: "Du har rätt i att den som är skyldig är sjuk. Men tingsrätten har funnit att du är skyldig. Alltså är du sjuk". Jag håller inte med någon av dem utan säger: "Skyldig eller oskyldig, så är du frisk".

Det är inte förvånansvärt att alla sakkunniga (tre rättspsykiatrer varav två professorer) underkänt sjukförklaringen. Det förvånansvärda är att överläkare Kall åtagit sig att tvångsvårda honom helt i strid med Hawaiideklarationen: "En psykiater får inte delta i tvångsvård av en psykiskt frisk person".

Överläkare Kall delar dock detta ansvar med Rättsliga rådet som i april 2000 uttalade att det förelåg psykisk störning (lagens ord för sjukdom). Att i detta fall psykisk störning är identisk med brottsligheten låtsas man inte om. Det blir mycket förvirrat vilket framkommer i artikeln: "Skulden är klarlagd. (...) Det är huruvida den psykiska störningen finns eller inte finns just nu som var frågan (i Rättsliga rådet)." Är han dels brottslig och oberoende av det "psykiskt störd"? Inte alls. "Psykisk störning" är inget annat än ett täckord för brottsligheten. De orden tjänar syftet att få tvångsvården att framstå, åtminstone formellt, som laglig.

Under vårdtiden anklagades Borlängebon för flera grova brott som, om de vore sanna, hade inneburit att han hade varit mycket farlig. Frigången drogs in helt under ett år. Jag skrev till länsrätten för ett drygt år sedan om att jag misstänkte att Borlängebon var utsatt för förföljelse.

Inget hände förrän i november 2001 när det uppdagades att en av anklagelserna var falsk. Nu förändrades villkoren för Borlängebon. Han fick flytta från avdelningen och bo ensam i en villa. Alla permissionsansökningar beviljades och han fick maximal frigång.

En månad senare fann Rättsliga rådet att psykisk störning inte längre förelåg. Utan att diskutera sina skäl skriver rådet: "Vården kan upphöra". Kammarrätten följde denna uppmaning och Borlängebon släpptes fri.

Rättsliga rådet har inte ändrat sig beträffande den ursprungliga sjukförklaringen. Helomvändningen eller friskförklaringen föranleds av att tron på Borlängebons skuld hade fått sig en törn efter avslöjandet att en anklagelse var falsk.

Men hur kan någon tillfriskna av att bli utsatt för en falsk anklagelse? Självklart är det orimligt. Förklaringen är att det inte handlar om sjuk eller frisk utan om skyldig eller oskyldig. Kom ihåg att Borlängebons diagnos är en slutledningsdiagnos. Sjukdomen är identisk med brottsligheten!

Således är det fel när det i artikeln hävdas att skulden är klarlagd. Borlängebon har inte släppts trots att hans skuld är klarlagd utan han har släppts därför att instanserna blivit villrådiga i skuldfrågan. Och det är ingen liten skillnad.

BERTIL ÖDLUND

Mer läsning

Annons