Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sexåringar som längtar efter något nytt

Annons

På bandspelaren spelas låten Rullar fram på låg volym. Några barn på Hönsarvsgården sitter och myser i en soffa.

Den blomstertid har kommit även om termometern denna dag bara visar på elva grader.

- Jag får lov att sätta på elementen. Förra veckan var det sommar, men i dag vet jag inte riktigt, säger barnskötaren Birgitta Backström när hon samlar ihop de få barn som inte är sjuka eller lediga.

Det är en av de sista måndagarna före sommarlov och semester. En av de sista måndagarna på dagis för fjorton barn på avdelningen Regnbågen.

Till hösten tar de steget till Domnarvets skola och börjar på lekis eller i förskoleklass, som det egentligen heter. Som svar på frågan hur det ska bli ropar Moa, Rebecca, Mikaela, Ebba, Karl, Joanna och Felix:

- Kuuuuuul!

De har varit på besök i skolan flera gånger och har klart för sig vad man gör där.

- Man får skriva och räkna, förklarar Rebecca.

- Och lära sig en massa andra saker, fortsätter Moa.

Varför ska man lära sig saker?

- För annars kan man inte det, svarar Mikaela.

- Och det kan vara kul, flikar Joanna in medan hon småknuffas med Karl.

I deras blivande förskoleklass kommer ytterligare nio barn att gå.

- Jag känner en av de andra som är jättebra. Han heter Oskar, berättar Karl.

Karl är däremot inte så nöjd med könsfördelningen i klassen. Att det ska bli femton tjejer och åtta killar tycker han är "urdåligt". Men det håller inte dagiskompisen Felix med om.

- Nej, det är bra. Om man är kompisar är det inte så stor skillnad på tjejer och killar, säger Felix.

De blivande fröknarna "Karin&Marie" får redan ett bra betyg liksom de nuvarande lekisbarnen som blir faddrar åt höstens sexåringar.

- De har varit jättebra på att ta hand om oss, berättar Ebba.

Att äta i matsalen och leka utomhus på rasterna är andra positiva nyheter i skolvärlden.

Men det finns en sak som oroar några: Storasyskonen.

- Ja, tänk om Jonas retar mig på rasterna, utbrister Joanna.

Steget från lilla daghemsvärlden till stora allstadieskolan är trots allt mindre än vad det verkar.

- Barnen är vana vid atmosfären vid skolan. När vi går till biblioteket brukar vi passa på att leka lite på skolgården och träffa skolbarnen, säger "fröken" Birgitta Backström.

- De har växt ifrån dagis och de flesta längtar till något nytt. Jag tror inte det är någon som gruvar sig.

Hur tycker du det är när barnen försvinner?

- För deras del är det roligt, men det är klart att det är lite sorgligt att skiljas från en fin grupp. Vi kommer i alla fall att träffas nere på skolan lite då och då.

KARIN DIFFNER

Mer läsning

Annons