Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Satsade allt och fick livet tillbaka

Annons

I dag, måndag, ska landstingspolitikerna diskutera möjligheten för patienter som Maria att få sina operationer i USA betalda. Att frågan tas upp på den nivån ger henne ett litet hopp. Om inte för egen del, så för andras som kommer efter.

- Ska svenskar verkligen tvingas sälja sina hem för att få en rimlig chans att bli bättre? Trots försäkringar och trots att vi betalar skatt? Jag blir så ledsen att våra liv inte värderas högre, säger Maria.

Hon är en av 50-talet svenska patienter med muskel- och whip-lashskador, som opererats av doktor Åke Nyström vid universitetssjukhuset i Omaha, Nebraska, USA.

Problemet är att Nyströms operationsmetod är kontroversiell.

Ortopedläkare i Dalarna anser, liksom de flesta av sina svenska kollegor, att det saknas vetenskapliga bevis för att metoden verkligen fungerar. Därför vill inte den svenska sjukvården betala, med undantag av något enstaka landsting.

I Marias fall ställde snälla vänner upp med ett räntefritt lån, så att hon skulle ha råd med resan och operationen i USA. Men ett lån måste betalas tillbaka. Maria har dessutom tvingats dra på sig andra skulder för behandlingar och mediciner genom åren.

Nu återstår bara att sälja det gula huset i Västra Fors i Malung. Huset där Maria är uppväxt och som hon ärvt av sin mormor.

Men i övrigt ser allt ljusare ut för Maria. Sedan hon kom hem från USA den 10 december förra året, har hon hittills inte behövt några mediciner. Hon är i stort sett smärtfri och mycket av rörligheten är tillbaka.

- Operationen är det bästa som hänt mig och jag är så glad för varje dag jag får leva utan smärtan. Inga pengar i världen kan uppväga den här känslan, säger Maria, som känner sig åtminstone 80 procent bättre än när hon åkte.

- Vi är många som tycker att Åke Nyström är värd Nobel-priset. Så mycket har han gjort för oss, fortsätter hon.

Nu vill Maria lämna tillvaron med sjukbidrag, utbilda sig och börja jobba. Gärna inom något område där hon kan utnyttja erfarenheterna från de tuffa åren.

Ända sedan tidiga tonåren har Maria levt med svår och ständig värk i nacke, axlar och rygg, stelhet och en lång rad andra symptom som många whiplash-patienter kan vittna om: kramper, trötthet, yrsel, illamående, koncentrations- och minnesvårigheter, depressioner.

Till detta kommer plågan av att ständigt bli ifrågasatt och starka smärtstillande mediciner.

- Hur mycket oförståelse, fyrkantighet och direkt misstroende har jag inte mött från omgivningen, myndigheter, försäkringsbolag och sjukvård. Det har varit en kamp för att få någon hjälp över huvud taget, säger Maria.

- Det är bittert att få höra på omvägar hur folk säger att det bara "sitter i huvudet" och att det nog går över bara jag börjar jobba igen. Jag vill ju inget hellre, fortsätter Maria, fylld av tacksamhet till dem som verkligen stöttat henne och försökt hjälpa. Som Kent Karlsson på Träningscenter i Malung och massageterapeut Lena Linjo.

Bakgrunden för Marias del är flera allvarliga olyckor. Den första under en friluftsdag i 8:e klass, när hon blev påkörd bakifrån i slalombacken. Försäkringsbolaget ersatte henne för tioprocentig invaliditet med några tusenlappar.

I 20-årsåldern var Maria med om två trafikolyckor. I ett av fallen fick hon ingen ersättning alls, eftersom föraren vägrade skriva på skadeanmälan.

Smärtan och besvären blev bara värre.

- Jag gick omkring i många år, åt mängder av mediciner och undrade varför jag mådde så dåligt. Det talades inte om whiplash på den tiden, säger Maria.

Först i mitten på 90-talet började hon förstå vad det var hon drabbats av. Maria försökte med allt, men någon hjälp fanns inte att få. Drömmen om att utbilda sig till socionom fick hon ge upp, liksom alla tankar på barn och familj.

- Hur ska man kunna skaffa barn när man inte ens orkar med sig själv? undrar Maria.

Beskedet att hon riskerade att bli sjukpensionär blev en slutgilitig knäck för Maria. Hon såg allt i svart, slutade äta.

- Jag ville inte leva längre. Skrämmande tankar, men inte ovanliga bland whiplash-skadade, säger hon.

För två år sedan fick Maria behandling för ätstörningarna på MHE-kliniken i Mora. Ytterligare en anledning att orka vidare och komma upp morgnarna blev springer spanieln Lucas. Och så träffade Maria sin nuvarande fästman.

Förra sommaren läste Maria en en tidningsartikel om Åke Nyströms metod och tog kontakt med honom.

- Det är mycket i mitt liv som fallit på plats samtidigt, konstaterar hon.

Maria ser landstingets ovilja att betala för hennes och andra whiplashpatienters USA-operation, som en riktigt dålig affär. De flesta av patienterna har betraktats som färdigbehandlade av svensk sjukvård.

- Men den ena efter den andra kommer hem från Omaha, med mindre smärta och bättre rörlighet. De kan börja leva igen och kanske få några år till i arbetslivet, säger Maria.

Sammanlagt kostade hennes resa och operation i USA 50 000 kronor.

- Skulle jag bli sjukpensionär skulle jag kostat försäkringskassan miljoner.

Skeptikerna anser att operationsmetoden bara har placebo-effekt. Att de fina resultaten mest har att göra med doktor Nyströms sympatiska sätt och engagemang i patienterna.

- Det är kränkande för en stor grupp människor med svårt lidande när de klassar oss som neurotiker och säger att vårt onda är en åkomma som kan behandlas effektivt ned en "kanelbulle och lite medkänsla", konstaterar Maria.

Själv känner hon sig fortfarande enormt trött efter operationen. Men för varje dag blir det bättre.

- Nu vill jag bygga ett nytt liv med min fästman och skaffa småttingar. Jag vill göra allt jag drömt om, men inte orkat förr.

INGER WALLIN

Mer läsning

Annons