Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sanningens minut för miljörörelsen och mp

Annons

Miljöpartiet bildades av olika grupper miljöentusiaster, som ville använda politiska medel för att genomdriva åtgärder, som de hoppades skulle lösa miljöproblemen. Men trots sin framsynthet var de ändå barn av sin tid, och kunde inte föreställa sig de biverkningar som deras egna projekt skulle medföra.

Politik är en svår konst för den som inte har erfarenhet och rutin i det politiska spelet. Därför kom miljöpartiet att bli en tummelplats för politiker som inte hade nått framgångar i de etablerade partierna. Samtidigt fick många grupper, som ensidigt fokuserade på en enda fråga i taget, stort inflytande, både i miljörörelsen och miljöpartiet.

Både ovidkommande politiska idéer, och ensidiga utspel i sakfrågor, kom att försvåra arbetet med att bygga upp en funktionsduglig sammanhängande miljöpolitik, och miljöpartiet kom att bli något av en joker i det politiska spelet.

Dessutom fanns i bakgrunden hos många miljöaktivister en misstro mot djupare vetenskapliga analyser av problemen, och en ambition att trumfa igenom åtgärder som man råkat fastna för mera känslomässigt.

En av de många rötterna till miljörörelsen var en dröm om ett primitivt liv, fjärran från den jäktade tillvaron i ett högt

industrialiserat samhälle. Förändringen från 1800-talets torftiga, men ändå väl- bekanta, bondesamhälle till städernas

kaotiska stress, hade gått så fort, att många längtade tillbaka till barndomens skenbara idyll, utan att riktigt inse hur hårt det livet egentligen var.

En annan orsak var den skräck för det nya och okända, som blåsts upp i antikärnkraftskampanjens spår.

En tredje var missnöje med kommunalpampar och industriledare som med allehanda krumbukter förhalade nödvändiga åtgärder för att avhjälpa olika hygieniska brister.

Nu står miljörörelsen och miljöpartiet inför ett ohyggligt dilemma.

Genom att säga kategoriskt nej till kärnkraften, propsa på förbud mot utbyggnad av vattenkraften, och fordra drastiska minskningar av användningen av fossilbränslen, har de ställt sig i en ohållbar position, om de inte är villiga att acceptera stora neddragningar av den energiberoende tunga industrin, och transportsystemen.

Det skulle ha kunnat finnas praktiskt användbara alternativa lösningar redan nu, men eftersom miljöpartiet inte satsade på att stimulera den forskning och utvecklingsverksamhet som erfordras, för att Sverige ska kunna klara energiförsörjningen samtidigt som fossilbränslena fasas ut, så står vi utan alternativ.

Desperata skattehöjningar på fossilbaserade drivmedel leder endast till att glesbygderna avfolkas snabbare, trots att de alternativa energikällor som måste utnyttjas fordrar att det finns tillräckligt med personal kvar i glesbygderna, och då måste det också finnas en godtagbar infrastruktur där.

Visst går det att så småningom reparera de försummelser som gjorts, men vi har redan förlorat många värdefulla år.

BO ANDERSSON BO ANDERSSON (FP) ÄR FÖRE DETTA KEMILÄRARE, BOENDE I BORLÄNGE OCH ENGAGERAD ENERGIDEBATTÖR

Mer läsning

Annons