Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sandlin var hockeyns Einstein

Annons

Det började lukta vår i Slottskogsparken och på Götaplatsen. Spårvagnarna gnisslade fram och tillbaka och stadens inneställe var Ingos krog.

Men trots att Göteborg rustade sig för ljusare tider skulle ishockeyfinalen avgöras.

Året var 1975. Den tredje och avgörande SM-finalen skulle spelas mellan Brynäs och Leksand.

Det var tät, tät stämning. På den tiden var det betydligt mer sug kring matcherna mellan dessa lag än i dag. Ofta rådde det hatstämning. En gång åkte jag med Leksands spelarbuss till en match i Gävle och i Hofors, vid OK-macken, började spelarna bli vita i ansiktet av nervositet.

Och inför den här matchen var atmosfären på kokpunkten.

När vi, tidningens utsända reportageteam, gick in i hallen flera timmar före nedsläpp hörde vi en röst bakom oss:

- Jaså, det är dalkarlar i stan...

Där stod Tommy Sandlin och log lite snett. Då var han - rekordung - tränare i Brynäs och trots att han borde vara ordentligt nervös inför detta kraftprov som förestod var han avspänd och leende.

Matchen är klassisk. Det var oavgjort vid full tid och den avgjordes i en förlängning - första målet vinner.

Den här gången var det Roland Eriksson som blev stor hjälte när han slog in segerpucken.

Leksand hade blivit mästare. Igen.

Per-Agne "Pära" Karlström, den gamle målvakten, hade som tränare lotsat sina blåvita killar till ännu ett mästerskap. En mycket stor tränare. Nu är "Pära" sen länge avliden.

Tommy Sandlin gömde huvudet i händerna när Eriksson klämde in segermålet. Annars rörde han inte en fena.

Sådan var han, Sandlin. Han stod ofta längst bak i båset. Under spelets gång skrek han sällan ut sina order. Han hade vid flera träningar innan match talat om för spelarna hur de skulle agera. Han litade på att de kom ihåg.

Han var lågmäld efter den här förlusten mot Leksand.

Den kändes. Blytung.

Sandlin var redan då, trots sin relativa ungdom, en erfaren och pålitlig tränare.

Han vann framgångar var han än drog fram - i Brynäs, MoDo, Björklöven och landslaget.

För unga spelare var han en garant för framgång.

Tomas Jonsson, hockeyuppfostrad i Falun, valde MoDo istället för Leksand när han skulle ta språnget upp i högsta hockeysalongen.

- Det är för att Sandlin finns i MoDo, sa unge Jonsson då, fast han skulle ju återkomma till Leksand efter åren som proffs i Nordamerika.

Tommy Sandlin, som avled i veckan, kallades hockeyprofessorn.

Han lät spelarna göra misstag. Så grundlade han sina framgångar.

Han var teoretikern.

Det går historier om att han gjorde så svåra träningsövningar på isen med landslaget att två stjärnor inte kom ihåg hur de skulle åka utan krockade.

Fast Lennart "Tigern" Johansson, gudabenådad spelare i Brynäs i många herrans år och som människa lika ödmjuk och trevlig som Sandlin, sa när jag träffade honom i Gävle, staden som både Sandlin och "Tigern" älskade så högt, på 80-talet:

- Sandlin är hockeyns Einstein...

Så var det.

Förstås.

PELLE MALMBERGÄR REPORTER SOM DAGLIGEN HÅLLER REDA PÅ DET SOM HÄNDER JUST NU. NÄR HAN SKRIVER HÄR PÅ FAMILJE & VÄNNER-SIDAN BLIR HAN DOCK LÄTT NOSTALGISK OCH BERÄTTAR GÄRNA GAMLA MINNEN. NÄR

Mer läsning

Annons