Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Säger du ni till mig?

/
  • Du eller ni? Universitetslektorn Gustav Bockgård har ingenting emot att bli niad, men föredrar

Annons

- Niandet verkar bli vanligare och vanligare, säger Gustav Bockgård, universitetslektor i svenska på Högskolan Dalarna.

Toni Mäkinen, 26, frysansvarig på Ica Maxi i Falun, hör till dem som säger "ni" till kunderna.

- Det har jag alltid gjort. Jag tycker att det låter mycket artigare, säger han.

Ja, tanken är förstås att vara artig och markera någon form av respekt. Men en undersökning som språkforskaren Catrin Norrby gjort visar att artigheten inte alltid uppskattas.

- Vissa stör sig på det här. Framför allt äldre människor, som varit med om det gamla niandet, före du-reformen, säger Gustav Bockgård.

Längre tillbaka var det nämligen titlar som gällde när man tilltalade varandra:"Vill fröken Karlsson vara snäll och ge mig tidningen".

- Det var herr, fru, fröken, majoren och lektorn. "Du" kunde man inte säga om inte titlarna lagts bort. "Ni" användes till personer som stod lägre i rang, som tjänstefolk, berättar Gustav Bockgård.

- Det är en förklaring till att en del äldre personer upplever tilltalsordet "ni" som nedsättande, istället för artigt, fortsätter han.

Även personer i 35-50-årsåldern kan reagera negativt på att bli niade, fast av andra skäl. För den här generationen, som själva duat allt och alla, fungerar den unga servicepersonalens "ni" nämligen som en form av åldersmarkör: "Ni som är så gammal uppskattar säkert att bli niad..."

Och trots att det var länge sedan det nya niandet började dyka upp, finns fortfarande en ovana.

- Jag reagerar på det själv. Ibland tror jag att butikspersonalen talar i plural när de säger "ni" till mig. "Vill ni ha det där?" Vilka "ni"? Menar de jag och min familj? säger Gustav Bockgård.

Det brukar sägas att det var Bror Rexed, generaldirektör för Medicinalstyrelsen, som blev mannen bakom du-reformen i Sverige. 1967 lade han bort titlarna och blev "du" med alla sina anställda.

Riktigt så enkelt är det förstås inte. Du-reformen hade att göra med hur samhällsvindarna blåste och utvecklingen mot ett mer jämställt samhälle.

- Det gick väldigt fort. Hela systemet kring titlarna rasade ihop och plötsligt sa alla "du" till varandra. En revolution, kan man säga, säger Gustav Bockgård.

Något som delvis också kan förklara att det finns en motvilja mot det nya niandet. För många signalerar det att jämlikhetstanken är på utdöende.

Men Gustav Bockgård tycker inte att man behöver bli upprörd över att unga människor väljer att nia kunder och äldre. De nämligen ingen aning om hur infekterat ordet "ni" kan vara.

- De menar bara gott med det. Det kommer spontant när de vill vara artiga. Ungdomar kanske ser "ni" som en svensk motsvarighet till hur man tilltalar folk på franska eller tyska, säger Gustaf Bockgård.

Själv tycker han dock inte att det behövs något "artighets-pronomen" på svenska:

- Det är väl en bra tanke att alla är jämlika och alla kan säga "du" till varandra.

Stås det och väntas på bussen, månne?

Du-reformen för snart 40 år sedan fick ett massivt genomslag. Men föregångaren ni-reformen, som inleddes redan i början av 1900-talet, gick det inget vidare för.

Författaren Hjalmar Söderberg hörde till dem som ansåg att det vore smidigare att säga ni till folk, än ständigt tilltala folk med deras titlar.

Riktigt besvärligt blev det när man inte visste vilken titel en person hade, något som tvingade fram mer eller mindre krystade lösningar utan titlar: Stås det och väntas på bussen, månne?

Ni-förespråkarna bildade föreningar, debatterade i pressen, försökte påverka regeringen och så vidare.

Men hur praktiskt det än hade varit, så ville det sig inte. Ordet ni hade en alldeles för negativ klang, ansågs rentav snorkigt. "Ni" markerade ju att man stod över den man talade med.

För övrigt sade vanligt folk redan du till varandra, fast det dröjde till slutet av 1960-talet innan samhället i stort var redo för den vanan. Och därmed försvann behovet av en ni-reform.
(TT)

Mer läsning

Annons