Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så var eländet över för den här gången och förhoppningsvis för sista gången

Annons

Så var då äntligen nyårseländet över. Jag vaknade ännu en nyårsdag fylld av avsky för varannan granne efter en helvetisk nyårsnatt. Och som om det inte skulle räckamed attdet smällde hela nyårsaftonskvällen inklusive större delen av eftermiddagen, så har det pågått ända sedan jul.

Det finns sedan ett år tillbakaväldigt tydliga regler för hur pyroteknik får hanteras, men dessa är totaltverkningslösa så länge intehandeln tar sitt ansvar och informerar. Och föräldrar måste ta ansvar för sina barn och deras handlingar.

Varje år måste tusentals hundar drogas för att klara nyårsnatten, eller somandra hundägare löser det, man reser helt enkelt till en avlägsen plats. Katter och andra sällskapsdjur far också väldigt illa. Vår katt tillbringade nyår under soffan.

Vilda djur är det få som tänker på. Jag har som viltrehabiliterare sett psykotiska fåglar som skräckruggat, det vill säga tappat alla fjädrarefter fyrverkerier.

Jag tänker också på alla som flytt undan krig i sina hemländer. Med de trauman de bär med sig så kan inte jul- och nyårshelgen vara annat än en mardröm.

Folk får sina ansikten sönderbrända eller händer bortsprängda,hundar dör av skräck eller traumatiseras för resten av sina liv. Det är ett rent vansinne som kostar åtskilliga miljoner varje år. Står dessa enorma pengar i proportion till nöjet?

Jag tycker inte det. Förbjud alla fyrverkerier och smällare och låt oss i stället anamma den vackra tradition av rislyktor som vi såg på årsdagen av Tsunamin.

Tänk er hundratusentals rislycktor sväva likt änglar över det svarta himlavalvet. Och när vi står där och blickar ut över himlen så kan vi blicka bakåt över året som passerat och rannsaka våra val och handlingar.

Sedan kan vivändablicken mot det nya året och hoppas att våra handlingar ska bidra till en bättre värld.

CHATARINA KRÅNGH

Mer läsning

Annons