Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så skapas ett vårdoffer

Annons

En dag i augusti år 1973 förändrades mitt liv på ett mycket dramatiskt sätt. Jag var på mitt arbete vid dåvarande Fagersta Bruks AB Klosterverken i Långshyttan, när jag vid ett reparationsarbete skadades i mitt vänstra öga.

Skadan som kom att behandlas genom skrapning och salvbehandling vid vårdcentralen i Säter var inledningen till ett 32-årigt lidande och där kroppsfunktionerna skadats till fullständig utslagning.

Man bör dock notera att närmast omgående efter denna skrapning så märks en tydlig påverkan med synstörningar; hoppande synbild, dimsyn, dubbelseende, samt en diffus yrsel och fumlighet.

Ovan relaterade skada orsakades uppenbart av en till synes ofarlig salva som insattes för att förhindra att skadan skulle infekteras av bakterier.

Inom loppet av 14 dagar efter det att ögat smorts med denna salva, så var jag så dålig att jag remitterades till Falu lasarett för en mera noggrann utredning.

Här begicks nu det allra grövsta misstaget, när man inte noterar vad jag utsatts för. Hade man gjort det så torde man omedelbart ha sett sambandet mellan salva och symtomdebut.

Kommer man in akut och svårt sjuk och med akuta förgiftningssymtom så måste man kunna lita till att man får en så professionell bedömning så att liknande fall kan undvikas.

14 september remitterades jag akut till medicinmottagningen för bedömning. Trots att skadan i detta fall tveklöst orsakats av den behandling jag utsattes för i samband med arbetsskadan, så stämplades jag nu som MS-sjuk.

Och därmed får man liksom skylla sig själv när nu immunsystemet brakar ihop.

Man kan egentligen undra hur många som får sina liv förstörda på ett liknande sätt utan att sjukvården tar sitt ansvar.

Dessa felbehandlingar som ofta leder till personliga katastrofer får inte, som i mitt fall, sopas under mattan i förhoppning om att skadan aldrig ska avslöjas.

När läkarna i mitt fall väl upptäcker att sjukvården självt kan ha förorsakat skadan, så väljer man att lägga locket på.

I dag kan jag själv på ett enkelt sätt via Internet och Fass finna att de symtom jag fått av ögonsalvan är mycket välkända biverkningar: Synnervsinflammation, förändrad blodbild samt superinfektioner.

Min mångåriga kamp har nu kört fast i en återvändsgränd där alla hänvisar vidare till andra instanser, förtroendenämnden hänvisar till polisen för en anmälan, polisen hänvisar tillbaka till förtroendenämnden.

Advokaten tycker att alltför många år förflutit från skadetillfället för att kunna driva ett åtal. Hur jag än gör blir det fel.

Jag har hamnat i ett moment 22. I mitt senaste försök att få hjälp så vände jag mig till landshövding Ingrid Dahlberg med en sju sidor lång skrivelse, där jag i detalj beskriver mig och min situation.

Detta gjordes i förhoppning om hjälp att finna en möjlig lösning på denna min mycket svåra vårdskada. Efter ett års väntan på svar, så kom så ett tre (3) rader långt brev, där vår landshövding hänvisar mig vidare till socialstyrelsen.

Jag är i och med detta tillbaka på ruta ett. Uppenbarligen var frågan allt för långt från finkulturen eller operan för att passa henne? Må liknande fall aldrig behöva inträffa i framtiden.

IVAR KARLSSON

Mer läsning

Annons