Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så minns vi år 2005

Annons

Vi som i årtionden hävdat att oljeekonomin är en parentes, att vi inte kan fortsätta att planera och leva som om det fanns olja för evigt har alltid betraktats som extremister, miljömuppar, oseriösa och ibland som bakåtsträvare. 2005 var året när vi äntligen började tas på allvar.

Vi som påpekat att en 50-procentig ökning av koldioxidhalten i atmosfären i förhållande till den normala nivån under historiska varmperioder har en koppling till att människan frigör i jordskorpan bundet kol till atmosfären, har behandlats som utvecklingens fiender.

Vi som i årtionden påpekat att ny energiteknik snarast måste tryckas in med politiska medel. 2005 var året när alla insåg det vansinniga i att köpa en fossildriven bil eller att investera i fossil värme.

Vi som i många år varnat för den ökade användningen av lugnande mediciner har hånats och förtalats som okunniga. 2005 var året när sanningen kröp fram. Det blev klarlagt att självstympning och självmord liksom andra vansinnesdåd är priset för den enkla lösningen som kemikalisering av vårdbehov innebär.

2005 var ett år av insikter.

Nu gäller det att ta vara på de nya kunskaperna. Kommer vi att se en klokare användning av våra skogar och åkermarker, kommer vi att satsa på vård i stället för att gömma problem?

Kommer en klar majoritet att acceptera energipriser som gör att vi kan bygga en långsiktigt hållbar försörjning?

Eller blir det som vanligt att man snabbt glömmer och fortsätter tjurrusningen mot avgrunden.

JAN LINDHOLM MILJÖPARTIST

Mer läsning

Annons