Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så minns eleverna Gunnel och Bengt-Åke

Annons

Många är de elever som har passerat revy för lärarparet Bengt-Åke och Gunnel Öhrström under de åtta åren i Grängesberg.

En av dessa Reidar Falk, 60, numera boende i Ludvika. Han hade Hans-Åke som klassföreståndare under åren 1959-1960

- Lever han än? frågade sig Reidar när han fick klart för sig att hans lärare i klass 8 vid Västra skolan är pigg som en nötkärna.

- Jag tyckte att han var gammal redan då, skrattar Reidar. Det var kanske för att han var så tunnhårig!

Falk minns dock sin gamle lärare med idel positiva ord.

- Han var mycket snäll och jag hade absolut ingenting emot honom. Vi fick vara ute mycket på jobbpraktik och han hjälpte oss med våra kurser.

Även klasskamraten Tommy Persson, 60, har goda minnen av Bengt-Åke.

- Jag har då ingenting ont att säga om honom. Jag vet att han var gift med en lärarinna på samrealskolan och att han var intresserad av musik.

Persson har även starka minnen av hans klädsel.

- Han var nästan alltid klädd i grönt. Grön rock och grön keps. Han såg ut som en österrikare!

Ord som mycket hjälpsam och en rejäl människa är ord som Tommy gärna vill nämna i sammanhanget.

- Jag vet att han var mycket intresserad av att göra studiebesök med klassen. Vi var på tidningar, länsstyrelsen, Asea och så på stiftsgården i Rättvik där vi även fick sova över.

Jens Spendrup, 61, gick sina fyra år på samrealskolan. Vad minns han av fröken Gunnel?

- Ärligt talat inte mycket. Jag minns namnet mycket väl men inte mycket mer. Just nu kan jag inte placera hennes ansikte.

- Hade vi henne i engelska? Jag tror det.

Örjan Hamrin var klasskamrat med Jens Spendrup:

- Jag minns att hon var språklärarinna i bland annat engelska. Dessutom minns jag att hon ofta var gravid. Jasså, hon fick fem pojkar under tiden i Grängesberg.

- Vad jag minns mer är att hon var från Gotland och att hon talade lite märkligt. Hon hade det inte så lätt med vår klass. Det var lite stökigt då och då, minns Hamrin.

HARALD LOHSE

Mer läsning

Annons