Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så kan det gå till i ett landsting

Annons

För några dagar sedan drabbades min hustru av svåra smärtor. Sent på kvällen. Omedelbar resa till Falu lasarett. Snabb och suveränt omhändertagande, hemresa på morgonkvisten.

Ett hjärtligt tack till akutläkare Fredrik Hedberg för mottagning, uppföljning, omsorg, omtanke och lugnande besked. Det värmde och värmer.

Alla vet att landstinget har stora sparkrav. Landstingsråden och en skrälldus direktörer sammanträder. Högt förtroendevalda och högt avlönade direktörer.

Första punkten är om de kan ställa några krav på sig själva. Nej, naturligtvis inte! Det finns andra, som har det sämre. Där börjar vi.

Ta till exempel milersättning med egen bil vid sjukresor. Generellt i landet utgår 18 kronor per mil. Men kan det gälla alla? Nej knappast. Vi bestämmer 13 kronor per mil vid patientbesök. Någon skillnad måste det vara på folk och folk.

Men det här är en blygsam ekonomiförstärkning. Det måste finnas mer att göra.

Vi inför en egenavgift på 40 kronor men är 40 kronor alltid 40 kronor. Självklart?

Men när egenavgiften gäller såväl dit som hemresa blir det 80 kronor. Bra - dubbelt så bra. Så, beslutar vi. Min ohöljda beundran för landstingets kreativitet.

Men trots detta är jag glad. För betänk om remissen varit till Falun. Då hade reseräkningen sett ut så här: Fyra gånger 13 kronor = 52 kronor, minus egenavgift 80 kronor. Min skuld: 28 kronor.

Vem har förtroende för landstinget?

BRUNO SKOGLUND

Mer läsning

Annons