Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så fel vi hade...

Annons

musik: rockcirkus
Sugarplum fairy, The Souls m fl Wasabryggeriet, Borlänge
lördag 14 september
publik: 200 betalande

Det ska böjas i tid, sägs det. I Kvarnsveden böjs det så tidigt att till och med en cynisk gammal grottbjörn till rockreporter nästan blir lite blöt i ögonvrån av glädje.

För om vi kallar tonåringarna i Sugarplum Fairy för synnerligen lovande popslynglar, vad ska vi då kalla pojkarna i poptrion The Souls?

Synnerligen talangfulla popyngel?

Erik Engman, Rickard Ljungdahl och Robert Klöfver startade sitt band när de gick i fjärde klass.

I dag har de nyss börjat sjuan och är coolare än isglass.

Pojkarna gör sin tredje spelning på Wasabryggeriet den här kvällen. Den bästa hittills, intygar de efteråt. Tyvärr så hinner de unga hungriga blixtra igenom ett fem låtar kort set redan innan tidningens utsända gamla rockvampyr hunnit komma till platsen.

Men ibland står lyckan även gamla uvar bi, och eftersom de båda hiphopande lokala trio-konstellationerna Krims Krams och Sub Phenomena spelar kort och tidigt och blir färdiga i förtid så hinner The Souls köra ett par låtar i ett andra set innan det är dags för värmländska gruppen Wendy att äntra scenen. Och det är mer än kul att lyssna.

Att tre sjundeklassare från Kvarnsveden har ett band tillsammans är roligt. Att de dessutom tar sig igenom riktiga, hela, egna låtar med texter på engelska, utan att tappa bort sig eller sväva på manschetterna det allra minsta, det är oerhört imponerande.

The Souls vräker garagepop med råg i ryggen. De gör det med coolt självförtroende och självklar kaxighet.

Kvarnsveden har stolta rocktraditioner att försvara. The Souls visar att återväxten är tryggad.

Pojkarna i The Souls, killarna i lokala hiphop-konstellationerna Krims Krams och Sub Phenomena samt de tre värmländska powerpoparna i gruppen Wendy har en sak gemensamt.

De är vänner till Sugarplum Fairy.

Det är Borlängebandet Sugarplum Fairy som arrangerar rockcirkusen i Wasabryggeriet den här kvällen. De gör det inspirerade av Rolling Stones äventyr anno 1968.

Initiativet är enastående. Förträffligt. Glädjande.

Sugarplum Fairys idé om en rockcirkuskväll för ung publik i Borlänge får också sin belöning.

Det kommer 200 betalande till Wasabryggeriet. Huvudsakligen högstadieelever, förstaårsgymnasister och ströföräldrar. De kommer för att kolla in ett knippe lokala och okända små demoband. De låter sig förföras av livemusik.

Det är så tjusigt att det nästan snuddar vid det magiska.

pHär trodde vi nästan att rocken spelat ut sin roll för länge sedan.

pAtt musiken förlorat sin energi för gott.

pAtt dagens kids hellre vill spela x-box, kolla på kabel-porr, röka heroin och slå ihjäl varandra än pallra sig iväg för att kolla på liveband.

Så fel vi hade.

De inte bara fixar gigen själva. De strömmar till i mängd också. Och röjer och har kul tillsammans.

Stämningen är underbar och når sin kulmen när Sugarplum Fairy går på scenen. Under en dryg halvtimma en helt vanlig lördagkväll i blåtråkiga Borlänge förvandlas Wasabryggeriets läckra, atmosfärrika lokaler till ett slags festlig, färgglad Borlängevariant av Beatles stamspelställe The Cavern i Liverpool.

Sugarplum Fairy avrundar sin egen rockcirkus med en spelning där bandet inte bara glöder utan brinner som facklor i hyrda rock'n'roll-cirkus-kostymer från Maximteatern, och när bandet kör en cover på "Jumping Jack Flash" , då är frontaren och centralgestalten Victor Norén så lik en ung, manisk Mick Jagger att det nästan blir lite kusligt.

Bäst den här kvällen är dock initiativförmågan.

Sugarplum Fairy byggde sin rockcirkus med enklast tänkbara medel, och lyckades få med sig den unga Borlängepubliken på noterna i sällan skådat antal.

Det är värt all upptänklig uppmuntran och stående ovationer.

Inte minst för att det hungriga unga rockcirkussällskapet avslöjade vilken utsökt klubbkonsertlokal Wasabryggeriet är för en rockpublik om cirka 100 personer.

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons