Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så blir man håglös

Annons

Läste med bestörtning att trädgårdsföreningens verksamhet i Disponentparken ska upphöra. Jag har varit där flera gånger både som hjälp vid olika arrangemang och även varit dit och handlat växter eller bara fikat, och dragits med av den entusiasm och arbetsglädje som har präglat verksamheten.

Jag åkte dit för att få reda på vad som är fakta, och möttes av en uppgivenhet som var jobbig att ta till sig. Jag kan förstå dem! Här har man jobbat och slitit i snart tio år och precis när man börjar kunna skönja den fantastiska park som Stendalen talar om i tidningsartikeln, då får de beskedet att det här duger ni inte till utan nu ska vi tillsätta en extern chef.

Det talas mycket om att det är så svårt att få folk att arbeta ideellt nu för tiden (jag påstår inte att man har arbetat helt utan ersättning) men det här är ett slående exempel på hur man med klumpighet i ett enda slag förvandlar entusiasm till håglöshet. Stendalen säger ju att Disponentparken är en fantastiskt fin park som behöver sin verksamhet. En fråga man ställer sig, var den det för tio år sen också?

Är det meningen att ni ska ha en fin park i fortsättningen också, se då till att det finns folk där dygnet runt annars kommer ni att få bekymmer med objudna gäster.

KARL-ERIK SKILSTRÖM

Mer läsning

Annons