Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rysk kaviar eller vatten

Annons

Miljonregn över Svensson... Pengarna kommer i dagarna. Fyra miljoner svenskar får snart efterlängtade svar. Från skatteverket.

De kan duka upp rysk kaviar och champanje.

Vi som inte står på tillbakalistorna får nöja oss med Kalles kaviar och ett glas vatten.

Åtta miljarder har redan betalats ut i vårt snedbelastade folkhem, där skatterna hör till de högsta i världen och lågavlönade plågas med att få debet och kredit att gå ihop.

Skatteåterbäringen ligger snart på konto för utbetalning, enligt skattmasen. En stor del av slantarna rullade ut i juni månad till glada semesterfirare. Resten av miljonerna lappar ihop budgeten för den som semestrat och luspank återvänt till hemmets härd.

Min brevlåda gapar tom. Inte minsta lilla vita A-4 kuvert från skatteverket.

Jag, mödosam, blygsam skattebetalande Svensson har inte sett till ett rävöre.

Varför begriper jag aldrig.

Skulle jag kanske sällat mig till den del av skattebetalare som sms:at eller lämnat min deklaration via servicetelefon?

När myndigheterna aviserade deklarationsdeadline, påstod min högst privata bokhållare att det inte var någon större mening. Eftersom jag inte lärt mig mobilens alla funktioner och ändå inte hade koll på sifferläget - trots förskrivet.

Bah! Jag kan mer än de tror, men det är - i vissa situationer - skönt med omhändertagande människor.

Jag gjorde som jag brukade. Körde manuellt, undertecknade i ärlighetens namn. Tog bruna kuvertet i handen, skrev deklarationer med prydlig stil på kuvertet, backade ut bilen trasslade mig förbi avstängda, enkelriktade Falugator, använde några kraftord över gatukontorets "stängningsnissar" backade över till dubbelfilliga gator, sökte parkeringsficka, inväntade fyra gubbars diskussion, innan de släppte in övriga väntande bilisters iver att nå skatteverkets slukande deklarationslåda. Där folk köade.

Mannen framför mig suckade när han kastade in sitt bruna kuvert. Vi sa inget till varandra men möttes med plågad blick.

Deklarationskuvertet damp ner i högen av andras ärligt nedplitade deklarationsblanketter.

I vårens tid, innan knoppar brustit.

Det stod inte på förrän skattmasen hörde av sig, med ett brev, sen flera brev, blanketter på blanketter med i stort sett samma ordföljd. Brevlådan fylldes snabbt.

Det var säkert alla svenska sms:are som gav skattmasen så mycket skrivtid kring ett "småttigt", men ändå journalistiskt angeläget skatteärende, kallat tidningsförmån.

Förra året delade nära fyra miljoner deklaranter på åretbäringen 19 miljarder kronor. Jag fanns med i rullorna och fick en ynka liten skärv. Så liten att den kunde lagts till årets sorgliga kapitel.

Bokhållaren, som i djupet av mina, dotterns och sina egna papper liknat en plågad Strindberg (både till sprethår och utseende) påstår att hans klienters förhållanden inte verkar speciellt gynnsamma.

Han viskar, vrider och vänder på förklaringar som, trots försiktiga formuleringar framkallar diverse ljud, kvidanden - från två håll.

Rysk kaviar och champagne? Blir det inte...

Snarare en tub äktsvensk Kalles, ringlad som en liggande evighetsåtta på hårt bröd.

Mer läsning

Annons