Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rune Ulestig

Annons

En av mina bästa och äldsta vänner i vår hemby Tunkarlsbo har efter en lång sjukdomstid avlidit i en ålder av 75 år.

Rune var min nära vän från barnaåren - vänfast och hjälpsam under livets alla skiften.

Rune efterlämnar hustrun Birgit, sonen Mats och från ett tidigare äktenskap sonen Roger, barnbarn i olika åldrar samt en stor vänskapskrets.

Under några ungdomsår gick våra vägar åt olika håll.

Själv tog jag värvning vid flygvapnet 1943, vilket även Rune hade funderingar om.

Så blev det ej.

Han sökte jobb i Stockholm, sedermera blev Västerås hans hemadress, men till sist så blev hemlängtan för stor och han återvände till Dalarna och till Ludvika.

I Ludvika blev Rune anställd inom ett bilföretag och där avancerade han snart till verkmästare.

Som pensionär flyttade Rune tillbaka till sitt gamla hem i Tunkarlsbo.

Han skötte hus och trädgård på ett föredömligt sätt och gladde sig åt allt som växte och blommade om-kring honom.

När även jag flyttade tillbaka till Tunkarlsbo, blev vänskapen mellan Rune och mig allt fastare.

Vi träffades flera gånger i veckan, tog promenader i omgivningarna och ofta styrde våra steg oss till gruvorna i Gåbacken.

Där gjorde vi även ett brytningsförsök, då ett provbesked från Boliden visade fyndigheter av guld och silver, men också stora mängder fältspat.

Trots att "skogsfrun" visat sig vid flera tillfällen och indikerat fyndigheten fick vi andra intressen.

Vi blev inga gruvkarlar...

Rune ville också se andra delar av världen och vid ett tillfälle blev han min reskamrat till mitt favoritland Costa Rica.

Under den resan lärde vi känna varandra på ett annat och mera personligt plan. Den resan berikade våra liv och knöt oss närmare varandra.

Nu när Rune lämnat oss har Tunkarlsbo blivit "fattigare" i många avseenden och Tunkarlsbo Byaförening och Söderbärke Hembygdsförening har förlorat en av sina eldsjälar.

Trots att byn numera bebos huvudsakligen av inflyttat folk, kommer vi äldre att minnas honom.

Han var en verkligt god vän, i både livets ljus och mörker.

Jag hoppas att Rune sover gott, vi kommer nog att mötas en dag, för vår gemensamma tro talar för det.

GÖSTA BACKSTROEM

Mer läsning

Annons