Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rockabillysväng i dalen

Annons

Nästan 30 år har gått sedan 50-talsrocken gjorde sin återkomst till Sverige. Den kom för att stanna.

Med åren har musiken förädlats in i detalj så att flera av de nya banden nästan låter mer 50-tal än originalen.

Little Aron & the East Side River Boys är ett sådant band. Carl Jönsson, Anders och Lars-Johan Tegnér kommer från Älvdalen. De har spelat ihop i sex år och släpper sin andra skiva i kväll.

Musiken kallar de rockabilly med twist, eller något i den stilen. Den har de satt sin egen prägel på.

- Vi började när vi var 17, 18 år och lyssnade på John Fogerty. Sedan sökte vi oss längre bakåt i rockkulturen, berättar Lars-Johan Tegnér.

- Ja, vi går åt fel håll, säger hans bror Anders.

Ståbas, halvakustisk gitarr med gångjärnssvaj och några enstaka trummor - i princip räcker det med virvel och hihat - är vad som krävs för rockabillysväng.

Och de är oerhört välklädda. Hawaii-skjorta, ormskinnsmönstrade boots, perfekt uppvikta jeans. Frisyrerna är omsorgsfullt tillrättalagda.

Fast det är ganska glest med besökare i Säterdalens gamla danspalats.

Arrangören Thomas Jansson är inte orolig i alla fall. Klockan är bara kvart i elva.

- Säterfolket kommer sent, de som är här nu har åkt långt, berättar han.

Tyvärr är det cruising i Sala samma kväll, för Little Aron har mycket trogna fans i Västmanland. De skulle ha kommit.

- Men så är det alltid, något som krockar, säger Thomas Jansson.

På scenen står Billy Opel och Bert Kadett. Ett gäng har kommit från Mora och bildat Billy Opels egen hejaklack. De kan alla hans texter utantill. De är på Moramål.

Efter ett tag blir duon en kvartett och byter namn till Johnny Mahogny & His Playwoods. Då är låtarna gamla 50-talsdängor signerade Orbison, Cash och - Egon Kjerrman.

Billy Opel är fortfarande kung.

Ett passionerat par kysser varandra länge på dansgolvet, medan han sjunger om pilsner och brännvin.

De flesta framför scenen dansar någon sorts twist.

En kille i vågigt hår tappar sin fulla plastmugg med öl i parketten. Han går genast och köper en ny.

- Men det är aldrig något bråk på de här kvällarna, det var lika bra sist i Folkets hus, säger Thomas Jansson.

Ju längre tiden går, desto mer folk droppar in. Evelina Dahlström är från Säter och hon har hört banden förr.

- Du måste skriva att det är jätteroligt, säger hon.

Många är i samma ålder som Evelina, någonstans mellan 20 och 30 år. En del killar har långa, smala polisonger och glänser av pomada i håret. På fötterna sitter myggjagare eller teddyshoes.

Påfallande många av tjejerna har tröjor med Little Aron på.

Men de flesta utmärker sig inte på något särskilt sätt.

Efter midnatt går Little Aron & the East Side River Boys upp på scenen igen. Fast den här gången är de kompband åt en yppig blondin från Stockholm, som hela tiden funnits i faggorna.

Det är Washboard Wilma. Det sägs att hon är dotter till Kenneth Swanström, den legendariske rockpianisten som dog efter en spelning på Gröna Lund för två år sedan.

Washboard Wilma spelar tvättbräda och sjunger. Hon är rätt liten. Men Washboard Wilma står på höga klackar och har en svart, tajt klänning som glittrar i strålkastarljuset. Hon dominerar scenen från första taktslaget och ser farligt galen ut.

East Side River Boys spelar tidig Elvis-rockabilly, Money Honey.

Washboard Wilma stönar fram uh, huh, uh, med ilsket blängande ögon. Tur att det inte är 50-tal på riktigt. På den tiden hade hon nog varit förbjuden.

JOHAN KÄLLS

Mer läsning

Annons