Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ris åt vår egen rygg

Annons

Nu har minst tre jaktvårdskretsar i Dalarna ställt sig upp för att markera att de är missnöjda med den rovdjurspolitik som drivs. Markeringen är bra och förhoppningsvis ger den ett snabbt resultat i form av lodjursjakt, viss vargjakt, ändring av § 28 och full ersättning för rovdjursskadade tamdjur.

Jag är själv löshundsjägare med både älghund och stövare, med upp mot 100 jaktdagar årligen. I mina trakter har vi än så länge varit förskonade från något allvarligt tillbud där något av de stora rovdjuren skadat tamdjur, trots att vi har både björn, lo och någon enstaka varg.

Visst känns det olustigt vissa gånger man släpper hunden, när man vet att det har varit varg i närheten någon dag tidigare. Vi måste kunna ha kvar löshundsjakten utan att behöva vara rädd för hundens liv. Vad skulle jakten vara utan klingande drev och rungande ståndskall? För mig ganska värdelös.

Men att vägra göra eftersök på trafikskadat vilt innebär bara att vi binder ris åt vår egen rygg. Vem tjänar på att ha en massa skadade, lidande älgar och rådjur hasandes omkring i våra skogar?

Jo, den sedan flera år växande skaran av jaktmotståndare som vill framställa oss jägare för mördare och djurplågare. Det måste finnas något annat sätt att markera vårt missnöje på. Jag har själv inget riktigt bra förslag. Vad jag tycker är viktigt är att vi jägare framstår som de ansvarstagande viltvårdare vi faktiskt är.

KLAS

Mer läsning

Annons