Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rigoletto utan sin röst

Annons

Förr i tiden angreps Rigoletto för att historien var utan sensmoral. Ralf Långbacka, som regisserat kvällens föreställning, håller inte med.

Visst, operans skurk, hertigen, undgår straff, men nu heter operan en gång för alla Rigoletto och det är också hovnarren Rigoletto som är huvudperson, påminner Långbacka.

- Jag tycker att historien är moralisk på många sätt. För det första i de dubbla perspektiven på godhet. Rigolettos ondska i rollen som narr är någonting han påstår att andra tvingar honom till och något han mer eller mindre går hem och kläder av sig.

- Men den hållningen håller inte. Det går inte att skilja åt på det sättet. Han behöver inte vara så hånande mot Ceprano och Monterrone som han faktiskt är. Monterrone kommer ju sedan att fungera som Rigolettos spegelfigur, säger Långbacka.

- För det andra är den godhet han ägnar sig åt också felaktig. Han håller sin dotter som en fågel i bur av omsorg mot henne. Hon får inte se världen. Hon är instängd. Det blir fel.

I ljuset av debatt och händelser i Sverige skulle regin kunnat betona den kontrollerande fadern ännu mer.

- Man ska inte göra Rigoletto till en explicit kurdisk historia. Men publiken får gärna se den på det sättet. Det är därför jag placerat en burfågel på hennes rum. Dottern fungerar som fetisch för mannen/fadern.

Det som känns som det mest spännande för Långbacka är att samtliga större karaktärer är mångtydiga. Gilda ser han inte son "ett mjäkigt offerlamm", utan som en ung kvinna som styr sitt eget öde. Men hon ljuger för sin far. Långbacka ser också att hertigen vacklar i sin cyniska hållning till kvinnor och överväger att bejaka kärleken till Gilda.

- Jag ser honom som en person ur en ny maktgeneration, ungefär som Don Giovanni. Han är charmig men amoralisk. Hur fel han har visas i att han sjunger sin berömda aria om kvinnors flyktighet strax innan en kvinna offrar sitt liv för honom.

Raimo Laukka, som gör titelrollen, var indisponerad på generalrepetitionen på onsdagskvällen och sjöng bara litet i sista akten. För att kunna gå igenom verket sjöng istället dirigenten Alberto Hold-Garrido hans parti från orkesterdiket!

Laukka träffade en läkare i går. Man räknar med att han kan sjunga i kväll. Ett av alternativen är annars att låta honom bara agera och ställa en baryton som kan sjunga rollen i kulissen. Det finns också möjligen några få som kan snabbrepetera regi och koreografi och hoppa in i kväll.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons