Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rickardsson inte min favorit

Annons

Det är klart att Tony svarade för en enorm prestation, när han i höstas säkrade sitt sjätte VM-guld i speedway.

Och jag ryste själv av välbehag framför tv:n, när jag såg honom köra sitt ärevarv runt Poloniastadion i Bydgoszcz med sex fingrar uppsträckta i luften.

Nu har han lika många VM-guld som legendaren Ivan Mauger.

Ett sjunde VM-guld skulle göra honom unik.

Och just det, att bli störst av alla, tror jag var det som fick honom att köra ett år till, hårdsatsa ännu ett år med det kringflackande liv det innebär.

Han älskar sin sport.

Och den dagen han lägger av, då vill han sitta ensam på speedwaytronen.

q q q

Rumpmasen visar oftast upp en klämkäck yta - i alla fall i radio och tv.

Men Tony är samtidigt en tävlingsmänniska som inte lämnar något åt slumpen.

Hans eget väloljade team går oftast i täten, för att prova ny teknik och ny utrustning.

Det handlar hela tiden om att bli vassare, för att i slutändan vara allra vassast.

Just detta gjorde att Tony i den sista tävlingen i Polen "bara" behövde köra in fyra poäng för att säkra guldet.

Det var avklarat redan i det andra heatet. Motståndarna fick se sig bli utklassade, de fick köra om silvret. Ingenting annat.

Tony stod givetvis för en stor prestation 2005.

Men en bragd?

Icke!

q q q

Hade jag suttit i bragdjuryn hade jag propagerat stenhårt för höjdhopperskan Kajsa Bergqvist.

Hennes VM-guld hade en stor glans av bragd över sig.

Den 18 juli 2004 slet Kajsa av hälsenan vid höjdhoppsgalan i Båstad.

OS-drömmen gick i kras och ett tag var hela hennes fortsatta karriär i fara.

Men bara ett drygt år senare, stod hon där på Olympiastadion i Helsingfors med guldmedaljen omkring sin hals.

Detta efter en mycket dramatisk och högklassig final, där hon utmanades av den unga amerikanskan Chaunte Howard.

Kajsa tvingades höja sitt tidigare världsårsbästa till 2,02 för att säkra guldet.

Till detta ska också läggas att Kajsa också gick obesegrad under hela 2005!

13 tävlingar slutade med seger, där givetvis VM-guldet var kronan på verket.

q q q

I bragdguldsdiskussionen sätter jag även Anja Pärson före Tony Rickardsson.

Av någon anledning verkar hon alltid falla bort ur diskussionen, när bragdguldet ska delas ut, när folket ska säga sitt i Jerringpriset, eller när priserna vid den stora idrottsgalan ska delas ut.

Troligtvis lider Anja av att en ny säsong inletts, när den gamla så att sägas ska prisas.

Men ni har väl inte glömt bort vilken otrolig vinter Tärnabytjejen hade?

Två guld och ett silver i VM, seger i totala världscupen för andra året i rad, och världscupsegrar i alla fyra disciplinerna inklusive störtlopp.

Det känns också svårslaget.

Men när bragdjuryn i dag träffas för att utse årets pristagare, då är Pärsons insatser åter glömda.

Jag skulle tro att på näthinnan hos medlemmarna i bragdjuryn, är hennes blygsamma insatser från helgen mer påträngande, än det som hände för åtta-nio månader sedan.

q q q

Kajsa Bergqvist, Anja Pärson och Tony Rickardsson.

Fler än de ska inte kunna bli aktuella.

Men Sverige är ett fantastiskt idrottsland, så här plockar jag fram några kandidater till.

Idrottare som säkerligen kan finnas med i bragdjuryns inledande diskussioner:

4 Annika Sörenstam, golf: Världsetta med tio (!) segrar på LPGA-touren bara i år. Meriter som givetvis väger tungt.

4 Carolina Klüft, friidrott: VM-guld i sjukamp. Älskad av folket. Men meriterna räcker inte till, den här gången.

4 Emelie Öhrstig. VM-guld i sprint. Första damguldet sedan 1987. En bragdartad insats, men längdskidåkningen väger för lätt.

4 Stefan Holm. Vann inne-EM och klarade 2.40, vilket få i världen mäktat med. Men "floppen" i VM förstör alla chanser.

q q q

Slutligen: Den idrottare som tar ett OS-guld för Sverige vid vinter-OS i Turin, denne lär komma att ligga bra till för nästa års bragdguld.

Sanna mina ord.

ANDERS NORIN

Mer läsning

Annons