Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rena schlager-snurren

Annons

Falu folkdansgille och några från Tuna folkdansgille hade i går kväll lockats till Globen av Sveriges televisions Anna Mannheimer. Utan att riktigt veta sitt uppdrag, men med uppmaningen att komma klädda som riktigt dalfolk i färggrann dräktprakt.

- Jag ska ta och förklara hela grejen. Det är så att vi kommer från Sveriges television och gör reportage från alla de städer som ska vara med i Melodifestivalen och det är ju då Växjö, Norrköping, Falun och Sundsvall, säger Anna.

- Det vi gör är att vi testar hur mycket schlager de olika städerna är. Jag har gjort de mest sjuka saker, jag kan ju inte sjunga, men på ett bibliotek i Norrköping gick jag runt och sjöng för att kolla uthålligheten, hur lång tid det tog innan folk gick.

- Vi försöker hitta saker som är typiska för varje stad. Så här ska vi träffa bilburen ungdom i Enviken och så tänkte vi att vi måste ha dansare och ja, ni är ju proffs....

Sedan avslöjade hon äntligen deras uppdrag. En test på hur mycket schlager folkdansgillet egentligen har i steget.

En utmaning som möttes av förtjusta men lite förskräckta skratt från folkdansarna.

På en liten tv-monitor tornade bröderna Herrey upp sig i sina gyllene skor. Ur högtalarna strömmade "blixtar och dunder magiska under plötsligt en dag har det hänt". Och med blickarna klistrade på monitorn och med stor dansglädje tog folkdansarna sig an uppgiften.

Första tagningen var lite trevande även om rytmen satt som den skulle, vid andra tagningen började de hitta snurren, vid tredje sjöngs det med i refrängen "Digeloo Digeley alla tittar på mig". Och Birgitta Fridlund konstaterade:

- Det här är jobbigare än hambo.

ANN-SOFIE MASTH

Mer läsning

Annons