Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Realistiskt agerande och rimliga förutsättningar

Annons

Dalarnas befolkning har rätt till en god och väl fungerande sjukvård. Våra barn ska växa upp i en frisk miljö med närhet till sjukvårdens stöd

vare sig det gäller stöd för att behålla hälsan eller hjälp när sjukdom eller skada drabbar dem. Våra gamla har också rätt till god medicinsk och annan omvårdnad. Vi som är däremellan, och förhoppningsvis har mindre behov av vårdens tjänster, ska kunna känna oss trygga och veta att det finns hjälp när den behövs.

Blickar jag tillbaka kan jag konstatera att tiden efter 1970 saknar motstycke i medicinsk utveckling. Enorma framsteg har gjorts i vården. Det gäller såväl förebyggande av sjukdomar som diagnostik och behandling.

Min uppgift som landstingsstyrelsens ordförande är att med landstingsfullmäktiges beslut i ryggen se till att dalfolket får behålla en i alla stycken bra landstings-verksamhet. Min vision omfattar fortsatt bra sjukvård och tandvård, rikt kulturliv, fungerande kollektivtrafik, aktivt stöd till föreningsliv och folkbildning och stöd till regionens utveckling.

Traditionella gränser är på väg att ändras. Vi går mot olika slags samverkan. För hälso- och sjukvården öppnas gränserna alltmera. I Dalarna uttrycker viljan att utveckla den nära sjukvården kravet på en organisation med ökat samspel mellan sjukhus, öppenvård och specialiteter. Valfriheten ökar. Kunniga och ofta välinformerade patienters egna önskemål hjälper till i vårdplaneringen.

Visionen är utmanande och uppgiften mycket svår. Allt ska göras med en ekonomi som i grunden inte räcker till. Landstingets inkomster växer mycket långsammare än vad som egentligen behövs. Det beror på svag konjunktur och minskad befolkning i Dalarna.

Den medicinska utvecklingen driver också på kostnaderna genom att hela tiden öka möjligheterna att bota och lindra sjukdom. Det är givetvis mycket bra men innebär också att vi behöver mera pengar. Befolkningens ökade förväntningar och brist på personal är andra faktorer som driver upp kostnaderna.

Jag tror att uppgiften kan lösas med strama tyglar och hårt arbete med konkreta åtgärder. Det är också en del av min vision. Jag är realistisk nog att inse att visionen måste ge utrymme för en hel del åtgärder som inte gör vare sig mig som person eller landstinget särskilt populära.

Som det nu är ger de ekonomiska problemen ingen möjlighet till positiv långsiktig utveckling. Därför har landstingsfullmäktige nyligen beslutat att en skattehöjning på 80 öre per skattekrona är nödvändig. Det räcker dock inte. För att ekonomin ska komma i balans måste vi rationalisera.

Det måste göras även om verksamheter geografiskt inskränks till färre platser. Prioriteringarna måste bli tydligare och kanske hårdare än i dag. Inga patentmediciner finns som gör att en ansvarsfull förtroendevald kan slippa undan dessa obehagliga delar av uppdraget.

Jag är övertygad om att varje förnuftig kulla och dalkarl inser att vissa förändringar är nödvändiga. Logiken är nämligen enkel. Landstinget kan inte, lika lite som vilket hushåll eller företag som helst, särskilt länge lägga ut mer pengar än vad som kommer in.

I min vision tar landstinget sitt ansvar för länets samhällsliv i stort och inte bara sjukvården. Tandvård och kollektivtrafik är lika självklara uppgifter för det offentliga och därmed för landstinget som sjukvården. Vi får inte ett fullödigt samhällsliv om det inte finns kulturliv, mångfacetterad föreningsverksamhet, utbildning och folkbildning för att nämna några regionala aktiviteter. Landstinget stöder detta och ska så göra.

Skulle landstingets stöd slopas förlorar länet stora statsbidrag och ett betydande antal arbetstillfällen försvinner. Det sker utan att besparingen för landstinget på långa vägar löser landstingets eller sjukvårdens ekonomiska problem.

En sådan väg är orealistisk och reaktionär efter som den leder till ett ojämlikt samhälle. Bara den som har mycket pengar kan konsumera kultur och delta i föreningsliv.

I min vision bidrar ett rikt och fullödigt samhällsliv i hög grad till bättre folkhälsa. Det är sannolikt att det som sparas genom utarmning av viktiga delar av samhällslivet snabbt kommer tillbaka som ökade kostnader för sjukvården.

ALF JOHANSSON

Mer läsning

Annons