Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rättvikaren som satte stopp för häxjakten

Annons

Familjen Stiernhöök från Rättvik har gjort starka intryck i den svenska historien.

I TV4-serien Häxornas tid, som bygger på boken Häxornas försvarare, driver Jan Guillou tesen att häxbränningarna under stormaktstiden var alla tiders största justitiemord, med paralleller in i modern tid. Barns vittnesmål om blåkullafärder, trolldom och djävulsmöten sågs som enda sanning.

Häxjakten i landet började 1667 i Älvdalen. Under några år brändes hundratals kvinnor på häxbålen.

En av de första som ifrågasätte barnens vittnesmål var Anders Stiernhöök. Han hade då utsetts till direktör i trolldomskommissionen av den alltmer oroade kungliga överheten.

Anders Stiernhöök ifrågasätte barnens vittnesmål metodiskt genom att ställa kontrollfrågor och motfrågor. Han jämförde olika utsagor om samma händelser och pekade sedan på orimligheter i barnens berättelser. Snart började barn medge att de bara hittat på eller återberättat vad de hört. Efter åtta år ebbade häxjakten ut i Sverige.

Enligt Jan Guillou är Anders Stiernhöök "en sann dåtida hjälte, som med användande av tvivel och sunt förnuft räddade många människoliv".

- Pappa Johan var också bevisligen en motståndare till häxjakten. I ett brev till sin son Anders skriver den åldrige Johan att han ska avveckla det här med häxbränneri, eftersom det inte kan ligga någon sanning i det, säger Sune Garmo.

I Stiernhöökarnas egen hemsocken Rättvik brändes inte en enda häxa. I grannkommunerna flammade bålen.

- Så var det. Man kan konstatera att Rättvikarna var kloka. Om detta beror på familjen Stiernhööks inflytande i socknen är ändå svårt att bevisa, säger Sune Garmo.

MATS LAGGAR

Mer läsning

Annons