Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rasismen är inte genetisk

Annons

Vi människor tycks ha en medfödd tendens att tänka i kategorierna "vi och de". Men - väl att märka - detta kategoriserande handlar inte nödvändigtvis om hudfärg utan kan lika väl gälla livsstil, bildningsnivå, socialgrupp, bytillhörighet, religion, politiska sympatier eller rockidoler.

Den som präntar dessa rader var ung på 50-talet och minns decenniets stenhårda uppdelning av ungdomsgängen i dixiesnubbar och skinnknuttar. En oöverstiglig barriär fanns mellan dem som klädde sig i kamelhårsduffel (ursprungligen surplus ur brittiska marinens förråd) och dem som ståtade i svart "skinnpaj".

Rasismen är kolonialismens filosofi. Behov fanns av en ideologi som "vetenskapligt" fastställde de kuvade, färgade människornas definitiva underlägsenhet och det vita herrefolkets överlägsenhet. "Född att härska", "den vite mannens börda" är kända begrepp från den tiden. Rasismen skulle garantera kolonialsamhällets stabilitet. "Vilden" förväntades evigt veta sin bottenplats i hierarkin.

Hudfärg fungerar oftast som en "snabbsignal" när vi möter en främmande person. "Han är färgad" eller "han är vit" säger vi, om vi akut måste karaktärisera någon. Försökspersonerna gick oftast efter hudfärgen, då de skulle säga vilka människor de trodde var allierade med varandra.

De amerikanska forskningarna visar emellertid att iögonenfallande klädsel gav ännu effektivare signaler, när det gällde att få försökspersonerna att sortera ut "allierade" personer.

Sannolikt handlar det om en nedärvd skyddsmekanism från människosläktets barndom. Vi sorterar ut potentiella fiender genom att gå efter allsköns likheter, som kan markera någon form av allians.

Sålunda hade dixiesnubbars och skinnknuttars olika mundering stor betydelse dels för den inbördes gruppidentiteten, dels för den kroniska fiendskapen grupperna emellan. De förra var dessutom vanligtvis studerande ungdom, de senare yrkesarbetande. Att kalla fenomenet för rasism är naturligtvis poänglöst. Däremot är rasism ett specialfall av samma allmänmänskliga fenomen och ingen specifik genetiskt betingad företeelse som rasisterna själva gör gällande. Om endera gruppen dessutom hade bestått av färgade skulle motsättningen helt säkert stämplats som rasism, trots att det fortfarande rörde sig om motsättningen mellan två typer av ungdomsgäng med olika intressen, livsstilar och social bakgrund.

Detta innebär att rasmotsättningar är av principiellt samma slag som andra sociala barriärer - och i likhet med dessa möjliga att bekämpa med politisk/ekonomiska metoder. Rasismen var stark i kolonialvälden och/eller slavsamhällen där hudfärgen sammanföll med klasstillhörigheten. Klassgränserna har i hög grad utraderats i det moderna, demokratiska utbildnings- och konsumtionssamhället.

Samma sak kommer att ske med rasismen. Någon specifik rasism finns inte inprogrammerad i arvsmassan.

Mer läsning

Annons