Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rapport från projektresa till Uganda

Annons

"Mzungu! Mzungu!" ropar barnen, skrattar och pekar.

Att komma till Uganda som vit innebär en viss uppmärksamhet.

Det fick eleverna på samhällsvetenskapliga linjen i Leksand uppleva i två veckor.

Ingen kyla, inget mörker. Ständig hetta och en sol som står mitt på himmelen. Annorlunda lukter. Röda grusvägar. Fyrkantiga små hus i cement. Halmtak. Folkmyller.

Bara resan från flygplatsen i Entebbe till huvudstaden Kampala, en bussfärd på en timme, gjorde intryck på eleverna.

- Allt man har sett på tv ser man verkligen överallt, sida vid sida, mil efter mil, säger Lars Öman, en av eleverna.

Kulturkrocken de erfar sträcker sig långt. Religionen i Uganda spelar en stor och viktig roll och i kyrkorna är inte bänkraderna tomma. Danser, sång och handklapp.

- Men de har svårt att förstå att religion inte är så viktig i Sverige, säger en annan av eleverna.

Under en redovisning för en skolklass i Soroti skrattades det och flinades mycket bland de afrikanska eleverna, bland annat åt "röken som kommer ur munnen när det är kallt ute".

Under hembesök hos sina brevvänner från skolan, framträder en helt annan vardag med trånga utrymmen, många familjemedlemmar och dålig hygien.

Det görs många besök. Först skolan i Soroti, där varje klass har cirka 60-70 elever i stora, kala lokaler. Sedan olika ungdoms- och kvinnogrupper tillhörande Röda Korset men även sjukhus och ett flyktingläger.

Flyktinglägret är resultatet av oroligheter i norra Uganda. Där bor 10 000 människor, mest barn, i små hyddor med gröna presenningar som tak. Överallt hörs människorna hostande och nysande.

Alla elever jobbar med sina projektarbeten. Några vill göra ett informationshäfte om hiv/aids, andra arbetar kring frågan om kvinnans roll i Uganda. Intervjuer görs överallt och enkäter delas ut i skolan.

- Det är svårt att intervjua, säger Lars Öman, de pratar så lågt och engelskan är inte så bra.

Men han påpekar att den här resan är så mycket mer än bara ett skolarbete.

- Den här resan har varit enorm. Jag har aldrig varit med om så många intryck på så kort tid.

TEXT OCH FOTO: JESPER ERIKSSON

Mer läsning

Annons