Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ragnar fann kärleken på bio...

Annons

Ragnar hade svårt att få jobb i Falun.

Det gjorde att Ragnar och Lisbet i slutet av 50-talet flyttade till Ludvika.

- Jag lärde mig svetsa i en smedja i Grangärde. Och sedan fick jag jobb på ASEA, där jag utbildades vidare till grovplåtslagare, berättar Ragnar om sin bakgrund.

Paret blev inte länge i Ludvika. Redan efter fyra år flyttade de tillbaka till Falun.

- Jag fick jobb på Apells Smidesverkstad. Och där blev jag väl kvar lite längre, säger han.

1968 tog paret över driften av Lisbets föräldrars gård i Gårdvik. Till en början var Ragnar "månskensbonde" och kombinerade skötseln av gården med smidesjobbet.

- Men från 1975 tog vi över jordbruket helt, och jag slutade dubbeljobba, berättar Ragnar. Vi hade en hel del kor och de tog sin tid.

När man kommer hem till Backlunds i Gårdvik är det första man möter ängar fulla med vackra ridhästar.

- Men det är inte våra, säger Ragnar och småskrattar lite godmodigt. De tillhör Svärdsjö ridklubb. Men vi lånar ut våra ängar på sommaren, så hästarna får gå på bete här.

Det är länge sedan det fanns egna djur på gården. 1989 insåg paret det omöjliga i att leva på ett småjordbruk.

- Med den lagstiftning vi har idag går det inte, hävdar Ragnar. Det går inte att få ekonomi i verksamheten. Så vi avvecklade jordbruket.

Så nu är ängarna utlånade och ladugården tom på djur.

- Fast vi hade höns ett tag, berättar Ragnar. Men så fick vi besök av ett lodjur. Alla hönsen utom ett strök med. Och henne fick vi också avliva.

Vilda djur är Backlunds inte ovana vid. Runt huset har de inte bara räv, älg och rådjur.

- Vi har sett både varg och björn här också, berättar Ragnar och Lisbet.

De är lite bekymrade över att rovdjuren verkar ha tärt en hel del på beståndet av älg och rådjur.

Men rädda för rovdjuren verkar de inte vara. Och några tankar på att flytta till lägenhet har de inte.

- Nej, vi trivs bra här, säger Ragnar. Vi har lite skog att pyssla med. Och så har vi stuga vid en liten tjärn en liten bit bort. Och så har vi ju barnen och barnbarnen...

Appropå hästar har Ragnar faktiskt medverkat som funktionär vid Olympiska Spel (OS).

- Ryttarolympiaden i Stockholm 1956, säger Ragnar. Jag gjorde värnplikten på Ing 1, och vi blev utkommenderade att hjälpa till med tävlingarna.

- Det var en tuff tävling, minns jag. Det var flera hästar som blev så svårt skadade på de fasta hindren, att de fick avlivas.

De "semestrande" ridhästarna från ridklubben verkar ha det betydligt lugnare i Backlunds hagar.

De såg mycket förnöjda ut när jag lämnade gården, och såg inte ut att på något som helst vis sakna sina ridskoleelever...

LARS-ERIK MÅG

Mer läsning

Annons