Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Räddarna i nöden

Annons

Hundratals skogsarbetare från Dalarna skickades redan de första veckorna för att hjälpa till. Många kom att tillbringa månader, upp till ett halvår, i en obeskrivligt farlig och svår miljö.

Det här ska handla om de "bortglömda hjältarna", huggarna och maskinförarna från Dalarna.

De flesta drog till skogarna kring Växjö, det värst drabbade området. När småskogsbrukarna tidningen talat med beskriver dalfolkets insatser har de svårt att hitta de rätta orden.

Conrad och Elin Karlsson med skogsfastighet i Rinkaby, Tävelås, några mil utanför Växjö, hörde till de många som drabbades skoningslöst. Deras skog var oförsäkrad och deras förlust räknades i miljontals kronor. Men om dalkarlarnas insats säger de med känsla:

- De kom som räddare i nöden när allt såg så förtvivlat svart ut. De gav oss ljus och hopp. De gjorde fantastiska arbetsinsatser med fara för sina egna liv. Hälften av vår skog, 4 000 färskkubik kunde räddas, tack var deras insatser.

Conrads skräder inte orden, och ungefär på samma sätt beskriver andra skogsägare hjälpen från norr. Berömmet flödar också över många andra grupper som kom till undsättning från inte bara Sverige utan fem andra länder. Polacker och finnar nämns gärna i sammanhanget.

Förutom huggare och maskinförare fanns också administratörer av olika slag på plats. Hans-Erik Murmester från Svärdsjö, som normalt jobbar i Falu-området för virkesköparbolaget Weda skog, var en av de första som skickades söderut några veckor efter stormen för att agera som avverkningsledare.

- Weda var först på plan i hårt drabbade Växjö-Alvesta-området, berättar Hans-Erik.

- Från vår sida hade vi som mest 47 maskingrupper i gång därnere. På liknande sätt ställde en mängd av skogsbranschens aktörer upp för att hjälpas åt att så snabbt som möjligt få ut vindfällena.

- När vi vände hem, de sista sent i höstas, hade vi med oss nya erfarenheter och upplevelser vi aldrig ska glömma. Men så var det också den värsta katastrofen som drabbat skogs-Sverige i modern tid.

En viktig detalj i sammanhanget är att allt tal om att stormvirket i söder fyllt behovet för sågarna i Mellansverige, är helt fel.

- Tvärtom, timmerbehovet vid våra inlandssågar är just nu stort, förklarar Hans-Erik Murmester.

- Våra sågars kunder vill ha lokal råvara från dalaskogen, eftersom kvaliteten från den i södra landsdelen inte är densamma. Gudrun-virket har för övrigt gått till speciella affärer utanför den ordinarie kundkretsen och utgör bara en ringa del av årsproduktionen vid våra dalasågar.

- Vårt behov ligger på det lokala planet. Det är för övrigt en av orsakerna till att timmerpriset legat stabilt på en nivå som gällde redan långt före Gudrun, säger Hans-Erik Murmester.

JAN-OLOV SCHRÖDER

Mer läsning

Annons