Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Quo vadis, Dalafonden?

Annons

För mig känns det så, att vi här i Dalom bör ta "saken" i egna händer. "Saken" är framförallt brist på kapital för att kunna utveckla och tillverka nya, det vill säga i "tiden" varande moderna produkter, baserade på inhemska råvaror.

Därtill Dalarnas befolknings kompetensnivå, dess vilja att överleva i det nya stora Europa.

Som jag ser det, så har vi nu en omgivning av omkring 320 miljoner människor med en enhetlig valuta. Europas befolkning har förmodligen en ganska likriktad syn på sin konkurrensförmåga, sin sociala nivå och köpkraft.

Möjligheterna i framtiden ter sig för dem otroligt positiva. Detta oavsett vad vi här i Sverige tycker om det.

I stället blir vi utsatta för konkurrens av dem ty vi, danskar, engelsmän, norrmän och schweizare drabbas. Har vi för höga löner och skatter på arbetet, så går det som det gick i Gislaved, Arvika och Norrköping sistlidna höst. Man stänger fabrikerna och flyttar tillverkningen till länder utanför, där krassa arbetskostnadsskillnader avslöjar vårt lands sårbarhet.

Jag kan tänka mig att det finns gott om klokskap i stugorna här omkring, där människorna har detta klart för sig. Officiell gråtbenägenhet hos representanter från berröda kommunledningar, från facket eller enskilda äldre, som i sin vanmakt berättar om ägarnas orättvisa och kortsynhet, hjälper inte ett dugg.

Det som kan hjälpa, och på den punkten viker jag inte en tum, är enbart hjälp till självhjälp. Devisen för Daloms befolkning borde bli:

Pröva Dalafonden, betala in 700 kronor så länge denna valuta finns kvar.

Registrera er som medlemmar i Dalafondens intresseförening. Kräv av dess styrelse att med denna rejäla summa i bakgrunden skaffa nödvändigt kapital

Gör klart för omgivningen att vi inte är beredda att dö i skönhet

Den av oss som tror att kapitalströmmarna från Stockholm eller Bryssel flyter riklig till länder utanför EMU-gruppen tror med säkerhet fel. Svenska banker vägrar nämligen att uppfylla sin skyldighet gentemot dalfolket att låna till riskbetonade nya, av duktiga människor planerade, industriprojekt. Gå och fråga dem!

Den som tror, (såsom Göran Greider gör än i dag) att vi mister vår makt och inflytande om vi också skulle bli europiska medborgare och då överge vår självständighet, bör tänka efter. Är det månne klokare för oss att gå med tiggarstav till Stockholm och be om kapital för landets förbättring av bland annat vägar och infrastruktur? Låter dem springa till Bryssel och be om kapital? Eller är det klokare av oss "med bibehållen självständighet och oberoende" att låta våra egna kloka dalkarlar/kullor springa direkt till Bryssel och där tigga likaså?

Vi vet att vi är beroende av andra penningsäckar för att ge oss andrum. Detta måste rimligen leda till insikt att inte vara med i den stora skaran av svenskar som satsar på spel och dobbel (det spenderades år 2001 hela 13 miljarder SEK på att tro på tomten).

Med samma känsla av spänning inför att vinna en million kan man ju satsa på Dalafonden och tro på att vinna en säker modern arbetsplats för sig och barn/barnbarn. Man kan också för en gångs skull lämna tanken på egen kroppslig välbefinnande så här i vintertid och avstå från en resa söderut till värmen och sol. I stället känna en värme av ha köpt en del i en räddningsring och är med att visa dem däruppe att vi i Dalarna kan.

Jag tror på möjligheten att i framtiden via Dalafonden och dess inre dynamik, dess möjlighet att locka hit folk som vill och kan ta fram nya produkter ge dem pengar för att kunna leva här.

Finns det några andra förslag?

LOTHAR SCHROEDER

Mer läsning

Annons