Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Psykvårdens kollaps

Annons

Besök på akuten i Mora med förvirrad anhörig (lördag). Eftersom ingen akutpsyk finns närmare än i Säter, remitteras patienten med ambulanstransport till Säter. Ambulansen återvänder till Mora. En tur och returresa på cirka 25 mil. Efter timmar av väntan i Säter, ny ambulansresa till psykvårdavdelningen i Falun. En ny tur och returresa för ambulansen på cirka tio mil.

Att på detta sätt transportera förvirrade patienter genom halva Dalarna påminner mycket om djurtransporter, och lär inte förbättra den psykiska hälsan hos berörd patient. Och vad kostar dessa transporter kors och tvärs?

Nästa anhalt för patienten är psykvårdavdelningen i Falun. Vad händer där?

Personalen är civilklädd och har inte ens en namnbricka med namn och yrkesroll på sig (elementärt) som anhörig besökare vet man ej, vem som är patient, och vem som är vårdare.

Vad görs för att rehabilitera patienterna?

Vår uppfattning är att patienterna drogas med medicin och förvaras på avdelningen några veckor, för att sedan skickas hem, utan uppföljande återbesök och utan långsiktig vårdplanering, men med nya recept på mediciner.

Den hemmavarande får ta allt ansvar för patienten dygnet runt utan stöttning från vården. Detta skapar stor oro, frustration och dålig nattsömn, vilket i vårt fall gjort att den hemmavarande drabbats av stroke och nu vårdas på lasarett.

Det blev alltså två vårdpaket i stället för att en patient rehabiliteras ordentligt genom vårdens försorg.

ANHÖRIG SOM HELT TAPPAT TRON PÅ PSYKVÅRDEN

Mer läsning

Annons