Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Prima överraskning vid fin julkonsert

Annons

Även om den vackra kyrkans överakustik var vänlig mot röstens volym, gick det inte att ta miste på, att något glädjande positivt hänt Raymond Björling. Stämman har fått en annorlunda skärpa.

Tonbildningen är mjuk och avspänd. Rösten vilar spänningsfritt på stödet och sångaren kan utan forcering dynamiskt växla från svagaste nyanser till starka volymer.

Artikulationen av texter är klar och tydlig. Sången föds ur orden. I det avseendet förvaltar Raymond visserligen ett kännetecknande drag för tidigare Björlinggenerationer.

Men ur helhetssynpunkt kanske det bästa för sångaren ändå är, att han nu fått en egen helt personlig identitet. Han behöver inte längre känna sig beroende av något världsarv utan vara sig själv och ingen annan.

Julkonserten arrangerades av Säters församling i samverkan med Jussi Björling-muséet. Tyvärr var det hundväder på lördagen.

Björling hade besvär med att resa med bil från Stockholm och publiken decimerades väl också på grund av snöhinder. Kyrkan var välfylld men långt ifrån fullsatt.

Pianisten Hans Ove Olsson var en angenäm bekantskap. Till vardags är han organist i Huddinge kyrka. Raymond Björling har samarbetat med honom under många år.

Det var inte så lätt, att efter en ansträngande bilresa sjunga offentligt under en och en halv timme.

Men Björling verkade samlad efter en något försenad entré och sjöng upp sig bra med Beethovens "Lovsång".

Publiken bjöds i fortsättningen på ett både originellt och omväxlande program. Kända julsånger fanns med men även mindre kända. Gustaf Nord-qvists "I juletid" till exempel är en nog så fin variant till den mer vanliga "Jul, jul, strålande jul".

Det utmärkta legatot och den fina känslan i Schuberts "Ave Maria" och de öppna vokalerna i "Panis angelicus" av César Franck var ett par av de första tecknen både på sångarens nyvunna teknik och konstnärliga mognad.

Björling lyckades även, utan att det på något vis störde, skifta programmet till mera profana områden. Men vem har kunnat komma på att i detta sammanhang sjunga "Volgasången" ur Franz Lehárs Tsarevitj? Inslaget passade faktiskt väl i sammanhanget och blev bara trevligt.

Påminnelser om några av Jussi Björlings favoritnummer var naturligtvis ett måste.

Publiken fick denna gång njuta av Coates "I heard you singing", Alfvéns "Saa tag mitt Hjerte" med text av Ditlevsen, Griegs "En dröm" och "Till havs". Eldprovet, som Raymond Björling klarade med den äran, var "Fredericos klagan" ur Francesco Cileas opera "Flickan från Arles". En opera, som har historiskt intresse, därför att den gav både tonsättaren och Caruso en första stor framgång.

"O helga natt" var naturlig avslutning på konserten. Men Björling visade sin fina smak för seriösa kvalitéer, då han valde att som extra sjunga Sibelius "Julsång".

Berättelsen om denna intressanta konsert vore ofullständig utan att nämna Raymond Björlings vältaliga och föredömliga presentation av programmet.

SETH KARLSSON

Mer läsning

Annons