Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Precis som i sagorna...

Annons

Ibland tror man att Bröderna Grimms sagor skulle kunna komma ut i ny upplaga med nya berättelser ur det verkliga livet.

Jodå. Man tror inte det är sant. Somligt. Och ändå är det så. Rödluvan och vargen hör vi strängt taget talas om varenda dag. Jag har inte påstått att jag vill likna Alf Johansson vid vargen, men nog tar han för sig stundom - Lilla Rödluvan får stå tillbaka och ändå är det hon som svarar för insatserna

Det kom ett telefonsamtal häromdagen som gjorde att det där med sagorna liksom blev litet aktuellt.

Herr G var skral till sin kropp, hade varit länge förresten, men nu hade det onda satt in igen. Han var utrikes för att rekreera sig litet grann och tog då telefon för att få kontakt med sin Hulda och Trogna: ring och ställ mig i en kö på det stora sjukhuset, vädjade han.

Så enkelt är det förstås inte, när man är sjuk. Det ska vara vårdcentral först och remsisser och sånt, allt tydligen för att göra köer ännu längre med dubbelarbete.

(På den punkten hade den tänkta bestämmadetillträdande oppositionen i landstinget goda och kloka tankar om att delvis skippa remisserna, men därav blev som bekant intet. Kanske herr Swedenborg kan fixa ärendet, han som i dag liksom är herre på täppan).

Tillbaka till herr G och hans onda.

Efter diverse åtgärder och lagom lång väntan kom han i alla fall dit han ville komma för att få hjälp. Och där, där tog man fram röntgenbilder som var fyra år gamla(!) och ställde diagnos. Han fick en smärtlindringstablett och sändes hem med beskedet att nu ska han bli bra. Det är sånt som (inte) kallas vetenskap och beprövad erfarenhet.

(Tabletten var tydligen rena rävgiftet, en kompis som nyttjat densamma hade fått magproblem)

Herr G, som stingslat till litet grann efter det där sjukhusbesöket, tar nu kontaket med det han kallar landstingets klagomur. Och si. Somligt händer. Han får tid för röntgen. Alls icke i Falun, utan i Stockholm. Han får betala resan själv.

Det är sådana åtgärder landstingets ledamöter kallar för nära vård.

Inte är det skonsamt för patienten med extra resor. Inte billigt för landstinget heller.

Nu väntar emellertid operation. NÄR vet herr G platt intet om.

Nytt ärende med samma snedvridning som det föregående.

Fru A har sedan många år plågats av en åkomma, som stundom sätter henne ur spel. Hon har speciella besvär med otäck migrän som följd. Bara den, som själv är drabbad, vet hur hemskt det är, sägs det.

- Man blir helt utslagen, säger fru A.

Nu till ett extra problem för henne. Hon har som så många andra äldre hemhjälp och nödgas, när ett migränanfall kommer, ringa återbud.

Fast det får hon inte. Jo ringa får hon förstås, men hon hörde av sig för sent, för om ett återbud ska, får hon veta, lämnas besked minst en vecka i förväg. Precis som om migränanfall kan planeras in i agendan.

- Diskriminering, dundrar fru A i telefonen, och säger att hon väntar på en räkning för tre timmars icke utfört arbete. Hon hade ju inte sagt återbud en vecka i förväg.

Ny upplaga av sagorna väntas, de verkligt sanna sagorna.

INGRID THOR

Mer läsning

Annons