Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Praoplats som forskare

Annons

Pauline är en ung tjej från Vikarbyn som vet vad hon vill.

Trots att det krävs många hårda studieår så är målet att bli professor.

- Det är mitt mål, åtminstone ska jag syssla med forskning och vetenskap av något slag, säger hon.

Intresset och talangen har hon kanske fått från pappa Mats som är teknikfysiker.

Hon och professorn Mikael Olsson tar emot oss i Teknikdalens fikarum och leder oss bort i korridoren. Bakom en grå tung dörr döljer sig högskolans materialtekniska laboratorium.

Rummet där Pauline tillbringat en veckas praotid är trångt och full med teknisk utrustning.

Vant sätter hon sig ner framför en gigantisk apparat. Det visar sig vara ett svepelektronmikroskop.

- Det Pauline gör här är i nivå med det våra högskolestudenter gör, berättar Mikael Olsson.

Hon visar en bild på mikroskopets datorskärm. Det liknar mest en geggig grå massa.

- Det är en liten detalj från en 3G-mast som är uppförstorad, förklarar hon.

Tillsammans med professorn analyserar hon den lilla aluminiumbiten för att ta reda på vad som orsakat att masten gått sönder.

- Genom den enorma uppförstoringen kan vi se att det fanns små partiklar av järn i aluminiumet. Det kan ha orsakat felet, förklarar professor Olsson.

På frågan vad hon gör om tio år, svarar Pauline snabbt.

- Jag studerar på högskola eller universitet och forskar nog lite också, säger hon.

För att hon ska nå sitt mål, en professorstitel, krävs många år på skolbänken.

Tre år på gymnasiet, fyra år på universitet. Och efter det väntar minst fyra år till av doktoreringar och forskarutbildning.

- Då är hon utbildad forskare, men måste jobba cirka tio år och publicera mängder av artiklar innan hon kan bli professor, berättar Mikael Olsson.

Något som inte avskräcker Pauline, som alltid varit intresserad av naturvetenskap och forskning. Och hon får beröm av sin mentor.

- Pauline är intresserad och målinriktad. Hon snappar upp saker oerhört fort, säger han.

Intresset kommer nog mycket hemifrån, eftersom Paulines pappa är teknikfysiker.

- Jag ser alltid på Naturvetenskapliga program på tv, det har jag gjort sedan jag var liten, säger hon.

Nu när praotiden är slut ser hon det lite som sin uppgift att få fler tjejer att förstå hur roligt vetenskap är.

MARIA SVENSSON

Mer läsning

Annons