Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Postisar"firar 130-årsjubileum

Annons

Det konstaterar Bengt Stelin, före detta brevbärarbiträdet som efter hand avancerade och blev regionchef inom dåvarande Postverket.

Nu tycker han det har blivit dags att skriva sina memoarer.

Som barn i en järnvägarfamilj vid SWB (Stockholm Wästerås Bergslagens Järnvägar) i kombination med en lång yrkesbana inom posten har han således starka känslor för de båda tidigare så intimt närstående infrastrukturerna. Han vill uppmärksamma att det faktiskt handlar om ett dubbeljubileum.

- En av mina äldre kamrater hade börjat på posten. Jag beundrade hans fina uniformsmössa med det ovala tjänstetecknet. Så en dag i maj 1941 tog jag mod till mig och besökte dåvarande postmästaren Ragnar Napoleon Nyberg på Posten vid Storgatan, berättar Stelin med glimten i ögat.

- Med mössan i hand och med svettiga händer bad jag om att få ett jobb, fortsätter han.

Stelin började som brevbärarbiträde klockan 08.00 söndagen den 1 juni samma år. Det är en tidpunkt som han aldrig ska glömma.

- Den första kollegan jag mötte var Bertil Reinholdsson och vi blev snabbt goda vänner. Andra som jag minns var bland annat brevbärarna Olle Ström, Gunnar Palmgren, Herbert Johansson, Gösta Eriksson. Så var det postiljonerna Forsmark, Ekdahl, Sigurd Johansson, Bengt Halling, Edvin Nisslars, Halvarsson, John Wallnor och förste postiljonen A.H.M. Kocken.

Den sistnämndes uppgift var att leda verksamheten på avdelningen för ankommande och avgående post. Han var förman för postiljonerna, brevbärarna och låd- och lantbrevbärarna vid Ludvika ett som kontoret benämndes.

- En sommardag 1942 sade han till mig: Bengt Stelin. Vi har nu arbetat tillsammans här i sorteringslokalen länge. Det är på tiden att vi lägger bort titlarna. Men, fortsatte han, det gäller bara här nere i lokalen, skrattar Stelin.

Kocken hade också ansvaret för hanteringen av värdepost (rek och ass) samt sortering av brevförsändelser.

- Vid järnvägsstationen fanns en lokal för sortering av avgående post till de postkupéer som passerade Ludvika.

- Vid middagstid ankom postkupé (pkp) 54 från Kil som efter 24 minuters uppehåll gick vidare till Falun, och pkp 296 kom ned från Falun och fortsatte mot Kil efter 18 minuters uppehåll, berättar Stelin som har alla detaljer i färskt minne.

I samma veva kom även postförande tåg från Tillberga och gick vidare mot Vansbro liksom dito på Frövi-Ludvikabanan.

- Ludvika var ju en stor järnvägsknut där fem linjer möttes och vid 17.00-tiden på eftermiddagarna var det åter dags för ankommande och avgående postkupéer åt olika håll.

Postens truckar var på den tiden en daglig syn på perrongerna tillsammans med resgodstruckar med kärror vid BJ och sedermera SJ.

- Det var stora mängder post och ibland behövde man även koppla två släpvagnar till truckarna.

- Och under andra världskriget levererade posten betydande mängder sprit till militärer som låg vid norska gränsen. Då hände det att vi hade en hel vagn fullastad med en- och tvåliters postpaket från systemet.

Under sin tid vid posten i Ludvika gjorde Stelin personligen många tjänstgöringsturer i tågens postvagnar.

Han reste på såväl Bergslagsbanan som SWB-banan.

- Och Ludvika var även bemanningsort för personal som tjänstgjorde i postkupén 299 till och från Särna. En förste postiljon åkte hela sträckan Ludvika-Särna och åter. Efter åtta timmar och 30 minuter var han framme i Särna där han övernattade och återvände till Ludvika 17.01 nästa dag. Efter det fick postiljonen en fridag.

Efter hand vittrade banden mellan posten och järnvägen.

Den 11 maj 1968 avgick det allra sista postförande tåget från Ludvika mot Stockholm central. Postkupén mellan Gävle-Ludvika-Malmö försvann när natttåget drogs in ett antal år senare.

1948 lämnade Stelin Ludvika för fortsatt arbete inom posten i Västerås och Arboga innan senare blev överpostiljon vid järnvägsposten i Stockholm (Stockholm Ban).

1984 kom han till Borlänge och tillträdde tjänsten som regionchef för posten i Dalarna fram till 1991 då han blev pensionär.

FREDDY NYLUND

Mer läsning

Annons