Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Porträtt: Från partyproffs till popartist

/

Annons

Med armen i gips och mitella av rött sidenband kommer Ulrich Bermsjö haltande på Götgatan i Stockholm. En assistent, eller kanske manager, från skivbolaget kommer fram först och presenterar sig och undrar lite oroat hur vi ska göra med fotografering. Den brutna armen visar sig bara vara början. Hela Ulrich är full av brutna ben efter en olycka, något som han inte vill gå in närmare på, och han har problem att röra sig långa sträckor. Trappor är inte att tänka på.

Så vi blir kvar utanför Gunnarssons konditori, mitt på en av Söders livligaste trottoarer. Ulrich Bermsjö med röd sidenmitella och vitt linne under en axelvaddad skinnjacka. Mitt i vinterslasken och den gråa folkmassan som drar fram i snålblåsten. Det känns ganska långt ifrån svettiga nattklubbar, flådiga fester med den internationella kändiseliten och extravaganta tillställningar i slottsmiljö. Sådant som Ulrich Bermsjö bär med sig i sina minnen från de vilda åren i England, Frankrike, Schweiz och New York.

Efter att i princip ha burits upp för trapporna på Gunnarssons och fått ett bord vid fönstret kan han ta det från början. Det är med nostalgi i blicken som Ulrich Bermsjö minns sin uppväxt i Ludvika.

- Det var fest nästan jämt, säger han och börjar rabbla en lång lista med namn på de som utgjorde ”gänget” på den tiden.

- Ibland kom någon förälder hem lite tidigare än planerat från någon resa, och så blev det krismöten, föräldramöten och förmaningar. Och nästa helg var det fest igen.

Efter gymnasiet flyttade Ulrich Bermsjö till Brighton i England, för att läsa ”business management”. Kanske inte så mycket för att han själv ville det, utan snarare för att man skulle plugga någonting.

- Jag hann inte mer än till garderoben på en nattklubb så hade jag träffat en karl förstås. Det blev inte så mycket studier, säger Ulrich.

I stället drogs han med i ett nattklubbsliv som tog honom till London på helgerna, öppnade dörrar till fester med kända popstjärnor och idel jetsetmänniskor, och gav insyn i existenser han tidigare knappt känt till.

Han fortsatte till Frankrike och Schweiz, skulle fortfarande plugga, men hade för kul på nattklubbarna, där han också fick jobb som dansare. I New York samma sak: Vaken på nätterna, sova på dagen. Med undantag för de gånger han hade uppdrag för en bekant i Sverige som handlade med konst och hästar.

Ulrich Bermsjös hästintresse började redan i Ludvika. Han tränade travhästar i Leckomberg, inspirerad av Plåt-Sven Andersson och andra framstående tränare i trakten. I dag är Ulrich fortfarande engagerad i travsporten. Han står som uppfödare till flera hästar, tillsammans med före detta pojkvännen Alexander Bard – känd artist, producent och låtskrivare, numera främst i Bodies without organs.

Visst har Alexander Bard också varit en inspirationskälla inom musiken, medger Ulrich Bermsjö, men albumaktuella gruppen Nouveau Riche är ingen Bard-skapelse. Nej, snarare ett skilsmässobarn sprunget ur Ulrich Bermsjös samarbete och vänskap med entreprenören och artisten Dominika Pezynski.

- Det började med att jag och Dominika skulle skaffa barn ihop. Men så fick hon höra om Nouveau Riche och då satsade vi på det i stället, säger Ulrich.

Han hade redan skapat gruppen i sina tankar, och tillsammans med Dominika gjordes två singlar som båda nådde topp tio på försäljningslistan. Det här var för ungefär två år sedan. Bara ett år senare hoppade Dominika av, och ersattes så småningom av sångerskan Camilla Brinck, som bland annat deltagit i Melodifestivalen.

Nu har Ulrich, Camilla och det stora produktionsteam som ligger bakom Nouveau Riche lagt sista handen vid den skiva som ska släppas i mitten av april. Det är popmelodier, lite drömskt klingande, skapade i datorn. Några planer på framträdanden finns inte i nuläget.

- Vi trivs väldigt bra i studion, säger Ulrich Bermsjö.

Musiken har han haft med sig ända sedan Ludvikatiden, då han tog sånglektioner och försökte sig på lite piano. Han minns när Lars Roos kom till skolan och pratade om vikten att ta tillvara på sin musikalitet och hitta sin egen takt, men säger att han aldrig drömde om att bli artist på den tiden. Det är mer som med allt annat, menar han – det har bara råkat bli så.

För att ta ett exempel om slumpens krafter berättar Ulrich Bermsjö om när han rastade hunden vid Sankt Eriksplan i Stockholm för ett tiotal år sedan. Hunden stannade och sniffade utanför något som hette Capitol Studios. Då kom gayklubbsvärdinnan Ylva-Maria Thomson ut. De började prata lite, hon bjöd in honom på fika. Och några veckor senare var Ulrich Bermsjö gayklubbsarrangör. Under flera år drev han nattklubben Tip Top i Stockholm, och han är även mannen bakom klubbarrangemang med namn som Homolulu, Bangcock och Stockholm goes gay.

För tillfället har han lämnat rollen som nattklubbsdirektör bakom sig. Nu handlar det mesta om musiken, och Nouveau Riche har redan börjat spela in låtar till nästa platta. På frågan vad han helst lyssnar på när han är hemma blir svaret något oväntat:

- Jussi Björling. Många har nog inte har fattat hur stor han var. Och jag tror faktiskt att han har dalmålet att tacka för klangen i rösten.

- Annars måste jag säga att har man sprungit på nattklubbar sedan 18-årsåldern så väljer man gärna tystnaden. Jag älskar tystnad.

FAKTA: Ulrich Bermsjö

Ålder: 37 år
Bor: Stockholm
Familj: ”Jag har familj, är mycket homosexuell och vill i övrigt inte prata om mitt privatliv”.
Yrke: Artist
Intressen: Mat, musik, män och hästar.

Mer läsning

Annons