Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Polsk vodka på en halvtimme

Annons

Det står fyra långtradare på parkeringsplatsen. Klockan är halvtio på kvällen, det är mörkt och regnigt och tre av chaufförerna har tydligen redan lagt sig för att sova. De mörka förhängerna täcker vind-rutan.

Men mot skogsbrynet ser jag glöden från en cigarett. Jag går rakt på sak:

- Hej, pratar du svenska?

- Jaa, säger chauffören på omisskänlig göteborgska.

- Min kompis säger att man kan köpa billig öl och sprit här, vet du nå´t om det?

Göteborgar´n skrattar och säger att om jag träffat honom för ett par timmar sedan hade han kunnat hjälpa mig.

- Men nu har jag lastat av vid X och där gjorde personalen rent hus. Jag har inte en enda burk kvar.

Jag frågar om han kommer till Dalarna ofta. Jodå, det gör han men han tar inga beställningar från privatpersoner som mig.

- Det är fullt sjå att lasta så det räcker till de som jobbar på företagen, det är nog åt mej.

Göteborgar´n har inget emot att berätta. Han berättar att efterfrågan ute på företagen ökar, att han också tycker sig märka att fler och fler säljer och att han egentligen skulle kunna sälja mycket mer än han gör.

- Det blir ju som en uppåt- gående spiral, vem vill betala dyra pengar på Systembolaget när ryktet sprider sig att det lätt går att få tag på så här.

Men när jag frågar hur mycket han tar för en platta öl är han inte lika talför. Jag förstår att priserna kan växla, trogna kunder premieras.

Men nu var det mina inköp det var fråga om.

De sovande bilarna är tysk-och polskregistrerade.

Jag frågar Göteborgar´n om han tycker att jag kan knacka på vindrutan.

- Fan vet. De är inte alltid så kundvänliga, om man säger så...

Jag knackar först på den tysk- registrerade, en gång och en gång till. Ingen reaktion.

Går vidare till den vita polacken. Lyset tänds och en sömndrucken, tandlös man tittar misstänkt på mig.

- Do you speak english?

Han skakar på huvudet.

- Vodka, beer...?frågar jag och visar en sedelbunt.

Han öppnar dörren och säger något obegripligt. Klädd i kortkalsonger och en t-shirt klappar han på sätet. Jag ska hoppa in i bilen.

- Vodka... how much? Säger jag när jag satt mig tillrätta.

Han ritar med fingret på sätet. 100 kronor.

- Cigaretts? frågar han.

Jag skakar på huvudet. Han lyfter på sin sovbrits, det ligger en försvarlig mängd flaskor och cigarettlimpor därunder. Snabbt drar han fram en literflaska vodka.

- Beer? Frågar jag.

- Han nickar och måttar med händerna för att visa att han säljer plattor, inte lösburkar.

Fingret far över sätet igen. 100 kronor är priset även denna gång.

Jag tar upp en femtilapp och visar att jag inte har mer pengar på mig.

Då surnar han till, fräser till och pekar på dörren.

Att pruta är det inte tal om.

Jag nickar till tack. Hoppar ner från lastbilen och tittar på klockan.

Det tog en kvart. Och om jag velat hade jag kunnat gå därifrån med betydligt mer än en enda flaska i fickan.

ANNAKARIN LITH

Mer läsning

Annons