Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Politisk korrekt antisemitism

Annons

Den svenska antisemitismen är ofta vag. Någon öppen fientlighet mot judar är det inte frågan om. Inte från etablissemanget inom kyrkan och kulturvänster. Där hittar man i stället en sorts salongsantisemitism, strömlinjeformad och politiskt korrekt.

Ändå handlar det alldeles uppenbart om en motvilja och misstänksamhet mot judar.

Därvidlag liknar den vanlig svensk främlingsfientlighet.

Av alla konflikter i världen, många blodigare än den mellan Israeler och Palestinier, uppmärksammar till exempel svenska kyrkans företrädare huvudsakligen den i mellanöstern.

De konstaterar sedan att båda parter har del i konflikten och landar till sist i slutsatsen att Israel bör utsättas för sanktioner.

De är så att säga inte primärt mot judar, men de är alltid särskilt uppmärksamma på Israels del i konflikten.

"Vi måste väl få kritisera övergrepp begångna av Israel utan att bli anklagade för antisemitism?", säger de indignerat.

Detta är samma attityd som från de främlingsfientliga svenskarna: Alltid hyperkänslig för till exempel brott begångna av just invandrare. "Vi måste väl få kritisera brott begångna av invandrare utan att bli anklagade för främlingsfientlighet?", säger de indignerat.

Och visst. Man måste få kritisera Israel på samma vis som man måste få kritisera invandrare.

Det som avslöjar salongsantisemiterna är att de nästan enbart kritiserar Israel.

Betydligt värre regimer som Ryssland, Kina, Kuba, Pakistan, Sudan, Egypten, Vitryssland, Turkmenistan eller någon av de otaliga afrikanska regimer som bedriver folkfördrivning och folkmord - de kritiseras nästan aldrig.

Det viktiga för kulturvänstern och kyrkan är helt enkelt inte att peka på övergrepp, utan att peka på övergrepp från judarna.

Det är så den svenska salongsantisemitismen fungerar.

Cecilia Brinck

Mer läsning

Annons