Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Politikerna borde skämmas över våra barns dagismiljö

Annons

Jag begriper inte hur människor kan acceptera dagisgrupper på 15-20 barn.

Förstår inte att politikerna inte skäms, när personalen på dagis pratar om för hög ljudnivå och att de riskerar hörselskador.

Vem har tänkt på barnens risk för hörselskador? Kan de också kräva skadestånd om tinitus uppstår?

Vidare undrar jag om man ska utsätta barnen för grupptryck när de nyss lärt sig gå?

En granne berättade för mig om när hennes dotter som vid två och ett halvt år började på dagis, hur barnen delade upp sig i grupper och talar om att den och den får inte vara med. Hur de i den åldern utsätts för hur man ska vara och inte vara, rätt och fel kläder. Vad är det för samhälle vi skapar åt våra barn?

Undrar även vilken livskvalité människor vill ha?

Är det viktigare att ha "bra" hus, ny bil och åka på semester utomlands än att se sina barn växa upp?

Jag ser det som en fantastisk gåva att få leva med mitt barn. Följa med i hans utveckling, följa hans värld när han leker, lyssna på hans tankar och frågor kring livet och världen.

Sen försöker samhället ibland lägga på en känslan av skuld för att man inte sätter sitt barn på dagis, som om att det vore synd om honom som inte tar del av något som alla andra gör.

Och så hör man talas om pedofiler på dagis, mögelskador i byggnaderna. Stora barngrupper och hörselskador. (På personalen)

Ändå framställer man dagiset som den ultimala barnpassningen, med utbildad personal. För det är ju inte föräldrarna, nej de är ju bara föräldrar.

Men visst är det sorgligt att föräldrar och barn lever allt mer skilda ifrån varandra, när mamma och pappa är de viktigaste personerna i barnens liv. Dem som barnen älskar allra mest.

Erika

Mer läsning

Annons