Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Plötsligt förstod jag varför jag läser franska

Annons

Jag åkte baklänges över gränsen, annars var allt perfekt. Det var sommar, solen sken in i tågkupén och vi befann oss i Frankrike. Tåget hade avgått några timmar tidigare från den sydtyska staden Baden-Baden (trädgårdsstolarna, ni vet). De vanliga förbudsskyltarna, som finns på alla tåg, uttryckte passande nog sina uppmaningar både på tyska och franska. Tåget var objektivt sett ett barn av två nationer men vid gränsen ändrade det fullständigt karaktär.

På tyska tåg är det policy att hålla hög volym i högtalarna och meddelandena utgår endast på tyska. På franska tåg är det policy att skruva ner högtalarvolymen och meddelandena i Frankrike utgår naturligtvis endast på franska.

Jag hade undrat lite om man skulle märka att man korsat gränsen och det gjorde man alltså ganska snart. Eftersom jag aldrig varit i Frankrike förr satt jag där i mitt säte och föreställde mig landet ungefär som det visas i skolfilmerna. (Alla människor springer runt, smått hysteriska, drickandes rödvin och ätandes choklad.)

Det jag vill förmedla, förutom mina semesterminnen, är en känsla, känslan av att plötsligt förstå varför man pluggat franska glosor sedan sexan och stirrat sig dödstrött på verbscheman. På ett sätt var det väl synd att just jag satt där på tåget, jag som tycker om att studera franska. Jag rullade vidare och såg skyltar vilka jag försökte tolka samtidigt som jag lyssnade till det lågmälda pratet i högtalarna.

Det finns många som läst tyska eller franska i flera år och hatar dessa lektioner alltmer för varje vecka. Någon har sagt att man borde räkna ut hur mycket pengar som används till denna undervisning per elev. Jag har inga siffror men jag vet att det rör sig om mycket pengar. Att lära sig utan motivation är svårt, och hur kul är det att vara lärare när ingen är intresserad. Det är jättedyrt att skicka en massa elever utomlands men ibland kan det nog vara vad som behövs för att ge undervisningen en mening och ett mål.

Väl framme i Paris, bland allt väsen på stationen, ringde jag nervöst för att boka hotellrum. Besvikelsen över att det inte fanns några rum på det första hotellet försvann snart när jag insåg att mannen i andra änden åtminstone hade uppfattat min fråga.

Nu visste jag inte bara att jag vill lära mig franska, utan också varför...

ELIN STAFFAS

Mer läsning

Annons