Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pilot under kalla kriget

Annons

I tidigt 1950-tal utspelade sig över Östersjön några av de hetare kapitlen i det kalla kriget mellan västvärlden och sovjetkommunismen.

- Det var en spännande tid, konstaterar Lars Cranning, en av de piloter som spaningsflög över Östersjön.

Sommaren 1952 försvann ett av spaningsplanen - en DC3:a med åtta mans besättning - över internationellt vatten och det misstänktes direkt att den skjutits ner. Flera plan ingick i styrkan som letade efter DC3:an.

- Vi hade fyra olika söksektorer öster om Gotland upp till Gotska Sandön som systematiskt spanades av.

Mer än några vrakspillror och en fallskärm hittades aldrig och någon bekräftelse från sovjetiskt håll kom heller inte.

- Vi trodde att planet tvingats ner och att besättningen internerats i något Gulag-läger.

Det inträffade kom något att överskuggas av följdhändelsen. Ett Catalina-plan som letade efter DC3:an sköts också ner men Catalinan kunde nödlanda och besättningen räddas av tyska skeppet Münsterland, med några minuter tillgodo innan planet försvann i djupet.

Lars Crannings S18A - en så kallad radar-18 - råkade aldrig ut för någon sådan dramatik men var med om en del upplevelser under de aktuella åren.

- Vi hade till uppgift att försöka hitta Kirov, en nybyggd sovjetisk kryssare. Av en ren tillfällighet låg den precis under oss när vi dök ner genom ett molntäcke. Jag satte igång kameran och vi fick perfekta bilder av Kirov. Men de hade också sett oss och varenda luftvärnskanon på fartyget var riktad mot oss, berättar Lars Cranning.

Det var efter Catalina-affären och möjligen kan direktiv kommit från högsta sovjetisk ledning att undvika ytterligare internationella blamager.

Lars Cranning har varit med om ytterligare en riktigt dramatisk flygepisod. Där var han än mer personligt inblandad och den utspelades dessutom i Dalarna.

Minnesgoda läsare i Moraområdet kommer säkert ihåg den Spitfire som 1953 störtade utanför Moranoret efter att piloten Bengt Palmkvist tvingades hoppa. Det var två stycken Spitfire-spanare uppe den gången; Lars Cranning var rote-tvåa.

- Jag såg att det läckte olja från Bengts plan. Jag sa till honom att hoppa men han ville försöka rädda planet. Vi hade en viss möjlighet att nå fram till Rommehed.

Men Palmkvists plan gick knackigare och knackigare. Det tappade också höjd och kom det för lågt skulle höjden inte räcka för ett säkert hopp.

Och när spaningsroten på 1 200 meters höjd kommit ur molnen och Rommehed fortfarande inte var i närheten, var marginalen snäv.

- Jag skrek åt Bengt "Hoppa för helvete!!!"

Rotekamraten lydde uppmaningen. Höjden var nu 800 meter; nätt och jämnt tillräckligt. Palmkvist fick en rejäl smäll av cockpithuven när den for av men lyckades hoppa. Han blev hängande i en gran med fötterna dinglande någon meter från marken, omtumlad men i säkerhet.

- Det kändes rätt skönt när jag såg att det hade gått väl för Bengt. Han vinkade från marken och jag vingtippade tillbaka som bekräftelse, säger Lars Cranning som senare återförenades med kamraten hemma på flottiljen.

Det finns alltså dramatiska inslag i den cranningska flygkarriären men egentligen är det mängden och bredden där som imponerar mest. Sedan starten 1947 i de så kallade Flygpojkarna har han flugit 16 olika flygplanstyper och gjort omkring 4 000 flygtimmar. Det blir nästan 35 års rutin inom militär- och civilflyg.

Ursprungligen från Kristinehamn i Värmland hamnade han i Hulån för tre år sedan. Som nybliven änkling kom han då till bygden i och med att dottern och hennes familj redan fanns här.

Den aktiva flygkarriären avslutades med ålderns rätt i början av 1980-talet. En viktig period av livet var över men det finns mycket att fylla tomrummet med.

- Barn och barnbarn är en stor bit och jag är också radioamatör.

Och helt utanför flygvärlden är inte Lars Cranning.

- Nej då, jag är medlem i Spitfire-society i England och har mycket kontakter med flygfolk. Jag är också hedersmedlem i Järna flygklubb, säger den stronge flygaren emeritus.

LEIF-UNO BÄCKVALL

Mer läsning

Annons