Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pia har dansat med vargar

Annons

Reportaget har fått stor uppmärksamhet, men var du verkligen på plats i Kolmårdens varghägn?

- Självklart, här är beviset! Vargarna slickade mig så intensivt om munnen att jag var narig om läpparna flera dagar framöver. En garanterat både storslagen och oförglömlig upplevelse.

Hur kändes det då att dansa med vargar?

- Det kändes stort att se djupt in i deras nästan mänskliga ögon, när de reste sig upp på två ben en efter en och klämde ner tassarna på mina tunna axlar.

Var du då aldrig rädd?

- Nej, inte det minsta, men självklart mötte jag dem med största respekt. Och i frihet möter jag hellre en skygg vild varg än de här som är präglade på människan.

Hur kändes vargens päls?

- Den var väldigt sträv och kall på ytan men utstrålade en otroligt skön värme och mjukhet när jag borrade ner fingrarna djupt i den.

Vad minns du mest så här efteråt?

- Vargarnas uttalade rangordning och kroppsspråk, som yttrade sig i våldsamma morranden mitt framför ansiktet på mig när någon lägre stående fått kela för länge. Och så att bara alfahanen fick lyfta på benet för att markera reviret med sin doft.

Lärde du dig något av besöket?

- Ja, att alla våra hundar är barnsliga vargar som aldrig blir vuxna. De behöver ju en mänsklig ledare för att fungera, medan vargarna klarar sig själva med den störste och starkaste i flocken som kung.

Vad hoppas du på härnäst?

- Drömmen är att få komma ett vilt kattdjur lika nära som jag fick komma vargarna. Det skulle jag ställa upp på även om det skulle vara farligare än mötet med vargen.

Mer läsning

Annons